Upphandling av landskapsanalys är viktigt, inte minst för att säkerställa dess kvalitet. Det anser tolv nyckelpersoner om landskapsanalys i planeringsprocessen för väg och järnväg samt om upphandling av dessa. Samtidigt framgår det att landskapsanalys sällan handlas upp separat, även om det tas fram ett sådant kunskapsunderlag.

Intervjuerna som gjorts i en VTI-studie visar på svårigheten att som projektledare veta att en landskapsanalys skall handlas upp separat, man vet inte vad som skall ingå och man har svårt att uttrycka tydligt vad som gäller angående källmaterial, kompetens, metoder och omfång samt, kanske viktigast av allt, man har svårt att motivera varför inte alltid det lägsta anbudet bör antas.

Det förefaller svårt att formulera anbud i form av att både kunna välja utifrån det billigaste priset och samtidigt lyckas få rätt kompetens och tidigare erfarenhet av att göra en landskapsanalys. När en upphandling sker idag verkar det främst vara en intern fråga för Trafikverket att formulera kraven i förfrågningsunderlaget rörande landskapsanalys och miljökonsekvensbeskrivning.

Ett annat resultat är att det inte finns mycket till samsyn kring landskapsanalys annat än om avsaknaden av riktlinjer och hjälp från den ansvariga myndigheten (Trafikverket) i form av en separat handbok eller ett avsnitt i de befintliga MKB-handböckerna. Det är påfallande hur viktigt en gemensam handbok eller snarlikt dokument tycks vara för dem som deltagit i studien. Det råder osäkerhet kring hur kvaliteten hos en landskapsanalys säkerställs och ofta förutsätts granskningen i MKB-processen vara en garant även för landskapsanalysen.

Två synsätt förekommer bland dem i studien om när en landskapsanalys bör genomföras: dels tidigt i planeringsprocessen, dels löpande genom hela planeringsprocessen. Men egentligen finns det, med nuvarande planeringssystem, också en tredje syn, nämligen att landskapsanalys är en del av MKB, det vill säga ett arbete som genomförs första gången i vägutredningskedet.

This report builds on interviews with twelve key individuals concerning issues surrounding landscape analysis (LA) during the planning and procurement process for roads and railways. The background to the study is the long-established use of LA to support broad-scale planning and large projects such as new trunk roads and mainline rail routes.

In its strategic plan the then Swedish Road Administration (Vägverket) decided that from 2010 onwards all public road-building projects must include a formal landscape analysis and design programme. However, there is no regulatory framework to say what should be analysed, or how the analysis should be conducted.

There is considerable variation in the experiences and opinions of those interviewed, from which it can be concluded that project leaders at the Swedish Transport Administration (Trafikverket) adopt different styles of working depending on which geographic region or individual project they are associated with. For example, a common understanding of what ‘landscape’ might mean is largely missing, while the way that the respondents describe the landscape does not correspond to the official landscape terminology as set down in the European Landscape Convention (ELC). The term design programme presents a similar case, whereas the concept of an Environmental Impact Assessment (EIA) is well established and goes unquestioned by the interviewees, because it is used both in legislation and in the literature.

Another conclusion is that there is little in the way of consensus concerning LA except for a common perception that there is a lack of guidelines or assistance from the responsible authority (Trafikverket) in the form of a handbook or a dedicated chapter in the existing EIA handbooks. The importance of a handbook or similar document to the respondents is striking. There is uncertainty as to how to assure the quality of a given LA, and often a review of the EIA is regarded as sufficing for the LA as well.

There are two schools of thought among the respondents as to when an LA should be carried out: either early in the planning process, or continuously throughout the entire planning process. In reality, though, there is a third school of thought evident in the existing planning system: that an LA is a part of the EIA, and as such should first take place during the consultation process.