Inom Trafikverkets program E4 Förbifart Stockholm har jetinjekteringsmetoden använts i åtta olika entreprenader. Tillämpningarna har varit tätning av jord mellan underkant spont och berg samt förstärkning av jord i samband med tunneldrivning genom partier med otillräcklig bergtäckning. Tillämpningen tätning av jord har främst utförts i totalentreprenader. Kontroller i totalentreprenaderna har främst utgjorts av kontroll av suspensionens densitet och viskositet samt kontroll av uppnådd pelardiameter hos provpelare. Kontroll av uppnådd täthet hos den förstärka jorden har inte utförts i dessa entreprenader. I de fall där den jetinjekterade jorden sedermera exponerats i samband med schakt till bergyta har dock kvaliteten kunnat bedömas okulärt. I utförandeentreprenaderna där jetinjektering varit föreskriven metod har kontrollerna varit mer omfattande, bland annat kontroll av uppnådd tryckhållfasthet och E-modul samt i vissa fall även in-situ täthet. 

Jetinjekteringsmetoden bedöms generellt ha fungerat som förväntat. Sämre effekt av jetinjekteringen kan bland annat uppstå vid förekomst av sten och block vilket författarna observerat i någon entreprenad. Lera har förstärkts i några entreprenader och att lera är förhållandevis svår att erodera framgår inte minst av den stora mängden tillförd energi i dessa fall jämfört fall där endast tätning av friktionsjord varit aktuellt. I de entreprenader där jetinjektering utförts för att förstärka jord och underlätta drivning av tunnlar genom partier med otillräcklig bergtäckning har entreprenadformen varit utförandeentreprenad och jetinjekteringen har varit föreskriven metod. I dessa entreprenader har kontroll av jetpelarnas egenskaper varit mer omfattande och innefattat kontroll av uppnådd hållfasthet, uppnådd pelardiameter och i någon entreprenad även uppnådd täthet. 

Den s.k. single-fluid tekniken är den mest använda metoden.  

Trots att kraven på tätheten rimligen varit likvärdiga för applikationen tätning av jord har entreprenörerna valt att utföra respektive jetinjektering med inte obetydliga variationer avseende processparametrar. 

Förborrning med sänkborrhammare har använts i alla entreprenader utom en. Förborrning har utförts genom såväl separat förborrning och injektering som förborrning och jetinjektering i en sekvens. 

Vid tätning under stödkonstruktion har borrning utförts såväl genom förmonterade rör som genom s.k. fri-borrning. Författarna upplever att fri-borrning förordas av flertalet entreprenörer men vid stora borrdjup medger borrning genom förmonterade rör en fördel avseende uppnådd rakhet och behovet av rakhetsmätningar.  Utförda rakhetsmätning indikerar att förborrning med sänkborrhammare medger rakare hål och kraven enligt SS-EN 12716 uppfylls. Vid rotationsborrning och topphammarborrning visar utförda mätningar att kravet enligt utförandestandaren är svårare att uppfylla.  

Grafisk redovisning av ök/uk spont, ök/uk pelare samt tolkad bergyta i takt med produktionen ska utföras så att kompletterande pelare (vid behov) kan utföras.