Sjöfarten transporterar årligen 90 % av all världens last och spelar en avgörande roll i internationell handel och världsekonomin (UNCTAD, 2011). Vid transporterna genererar fartygen en stor del av det svavel som finns i atmosfären. Samtidigt har det framhållits att har shippingindustrin varit förskonad från striktare miljöregleringar i förhållande till landindustrin (Holmgren, Nikopoulou, Ramstedt, & Woxenius, 2014).  Den 10 oktober år 2008 implementerades den omarbetade versionen av Annex VI till MARPOL 73/78 (Kalli, Karvonen, & Makkonen, 2009) där en av följderna var att fartyg inte längre är tillåtna att drivas av bränslen med högre svavel halt än 0.1% i det så kallade SECAområdet (”Sulphur emisson controled area”) efter den första januari 2015 (Agency, 2014).  

Syftet med denna studie har varit att studera hur aktörer inom tanksjöfarten inom SECAområdet uppfattar att verksamheten har påverkats i och med införandet av begräsningar i nivån på svavel i fartygens emissioner. Data har främst samlats in genom intervjuer vars frågor tagits fram med grund i en litteraturstudie. Respondenterna är samtliga aktiva inom det berörda segmentet eller myndighetsutövare involverade i processen kring SECA. Resultaten indikerar att aktörer inom tanksjöfarten endast marginellt känner sig påverkade av SECA då kostnaden för Marine gas oil (MGO) är på en fördelaktigt låg nivå vid tillfället för rapportens sammanställning. Det finns en oro för att göra felaktiga investeringar när det gäller val av framtida bränslen vilket medför att ungefär hälften av deltagarna i studien tvekar inför att beställa nya fartyg vid tiden för denna studies genomförande. Under intervjuerna refererar de flesta till LNG (Liquefied Natural Gas) som ett potentiellt drivmedel. Dock framkommer inget enhetligt svar huruvida LNG är det optimala drivmedlet för att bemöta framtida miljöregleringar.