Återvinning av asfaltgranulat för användning i asfalt är ett prioriterat mål av både beställare och entreprenörer. Det ger både ekonomiska och miljömässiga besparingar till nytta för alla. En förutsättning för detta är dock att beläggningens tekniska egenskaper inte väsentligt försämras. Av försiktighet accepterar Trafikverket för närvarande en inblandning av högst 10 % asfaltgranulat i asfaltmassa tillverkad med polymermodifierat bitumen om inget annat anges i kontraktshandlingarna. Projektets övergripande syfte var att undersöka hur olika halter av återvunnet asfaltgranulat påverkar polymermodifierad asfalt för att om möjligt öka halten över nuvarande tillåtna 10 %. Syftet uppnås delvis genom att i laboratorium utvärdera egenskaper hos polymermodifierat bitumen (PMB) blandat med olika halter återvunnet bitumen. Målet är därför att undersöka vilka halter av återvunnet bitumen som kan användas utan att blandningen faller utanför specifikationen. Projektet omfattade laboratorieanalys av återvunnet och polymermodifierade bindemedel samt flera olika blandningar av dessa. Bitumenblandningarna motsvarade de proportioner som erhålls vid tillsättning av återvinningsgranulat med 0 %, 10 %, 20 % och 40 % och de PMB som användes var SBS 45/80-55, SBS 40/100-75 och EBA 45/90-55. De provningsmetoder som användes var penetration, mjukpunkt, elastisk återgång och draghållfasthet med bestämning av deformationsenergi, som ligger till grund för CE-märkning och prestandadeklarationer i Europa. Dessutom utfördes styvhetsprovning med Bending Beam Rheometer (BBR) och två olika provningsmetoder med DSR (Dynamic Shear Rheometer). SBS 45/80-55 klarade samtliga krav upp till och med 20 % returasfalt. Därefter blev penetrationen för låg och draghållfasthetsprovning gav förtida brott. Den högmodifierade SBS 40/100-75 klarade samtliga krav förutom att mjukpunkten blev för låg vid 20 % halt returasfalt. Det kan dock bero på mätfel eftersom kravet uppfylldes vid 40 % halt returasfalt. EBA 45/90-55 klarade inte någon inblandningshalt eftersom det var relativt styvt och sprött redan från början. Ifall ett mjukare basbindemedel hade använts vid framställning av EBA 45/90-55 hade resultaten sannolikt blivit bättre. Böjstyvhet mätt med BBR ökade för samtliga PMB efter tillsättning av 20 % returasfalt. Risken för lågtemperatursprickor har alltså ökat. För EBA 45/90‑55 var ökningen minimal eftersom det från början var mycket styvt. Inblandning av 20 % återvunnet bitumen tenderar att ha ungefär samma effekt på komplex styvhetsmodul och fasvinkel som korttidsåldning med RTFOT. Generellt ökar både komplex styvhetsmodul och fasvinkel. De båda jungfrueliga bituminen SBS 45/80-55 och SBS 40/100-75 påverkades mest genom att kurvorna gick från att likna typiska PMB till att mer likna konventionellt bitumen vid 20 % returasfalt. Spårbildningsfaktorn minskade generellt något av RTFOT för samtliga PMB. Den mest påfallande ändringen i spårbildningsfaktor var för det jungfrueliga SBS 40/100-75 som ändrades från 96,1 °C till 78,6 °C. Det tyder på att korttidsåldringen påverkade polymerstrukturen negativt. Resultaten för MSCR gav svårtolkade resultat. Inblandning av återvunnet bitumen och RTFOT verkar kunna orsaka två motverkande effekter för SBSmodifierade bitumen; dels nedbrytning av polymerstruktur och dels förstyvning genom åldring.