Vägbeläggningens reflexionsegenskaper är en viktig parameter vid dimensionering av en belysningsanläggning avsedd för ytor med luminanskrav. I Sverige tillämpas luminanskrav på vägar för motorfordon där siktsträckan är mer än 60 m. Beroende på vägytans egenskaper klassificeras den enligt ett system utvecklat av CIE. Klassningen baseras på stenmaterialets ljushet och vägytans speglande egenskaper i torrt tillstånd.I VGU (Vägar och Gators Utformning) finns de vanligast förekommande beläggningstyperna indelade i klassningssystem N och W. Indelningen grundar sig dock endast på ett antal labbmätningar från 60 och 70-talet. Mätningar som i takt med ökat fokus på energibesparing, allt oftare ifrågasatts. Totalt mättes 180 objekt. Per beläggningstyp blev fördelningen; 88 st (49%) ABS, 58 st (32%) ABT och 34 st (19%) TSK. Fördelningen speglar väl hur vanligt förekommande respektive beläggning är i Sverige. Förändringen mot gällande VGU är att N-klassen för ABS eller TSK med porfyr ändras från N2 till N3. Samtliga värden för Q0 justeras också uppåt med en hundradel. Även Qd för ABT och ABS/TSK mörk granit eller mörk kvartsit justeras uppåt med en hundradel.