Rapporten är framtagen med ekonomiska bidrag från Trafikverket, Skyltfonden. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområden. Det finns en målkonflikt mellan att öka gång och cykel och att samtidigt minska antalet skadade, två viktiga mål i transportpolitiken. Syftet för denna studie har varit att analysera som vad händer med antalet skadade om gång- och cykeltrafiken ökar? Säsongsvariationerna har använts för att analysera den målkonflikten. Att antalet olyckor ökar när trafiken ökar är ganska självklart. Så även här, men under sommarhalvåret när cykeltrafiken ökar, visar det sig att antalet skadade cyklister ökar mer än proportionellt mot trafikökningen. Det innebär att antalet skadade per miljon cykelresor är högre under sommarhalvåret än under vintern, då olycksrisken, mätt på detta sätt, alltså är lägre. Detta trots halka och mörker vintertid, två faktorer som rimligen borde öka riskerna. Renodlas dessutom trafikmängdsfaktorn genom att ta bort olyckor där halka oavsett årstid förekommit, blir resultaten ännu tydligare och pekar på att ökningen är klart mer än proportionell, särskilt när det gäller singelolycksskadade. Resultatet beror sannolikt på en kraftig självselektion bland cyklisterna. Under sommarhalvåret är cykeltrafiken dubbelt eller tredubbelt större än på vintern då de osäkrare cyklisterna slutar och byter till kollektivtrafik eller bil. Men de mer erfarna cyklisterna fortsätter. Det är året-runt-cyklister som lärt sig behärska cykeln bättre i skiftande trafikförhållanden, även vintertid. Det handlar alltså om två olika cyklistpopulationer, en liten, relativt homogen på vintern, och en betydligt större heterogen under sommarhalvåret. De skiljer sig inte bara i skicklighet utan förmodligen också i ålder, och därmed i skadekänslighet. För fotgängare kan inga statistiskt signifikanta samband konstateras i denna studie. Det beror på för liten säsongsvariation i fotgängartrafikens storlek. Går resultaten att generalisera till generella ökningar? Rimligen både ja och nej. Resultaten bör vara generaliserbara till snabba ökningar av cykeltrafiken storlek där ökningen består av ”nya” cyklister som kommer från bil eller kollektivtrafik. För sådana ökningar kan man räkna med att antalet skadade alltså ökar minst direkt proportionellt mot ökningen, eller mera, allt annat lika. Vid långsammare förändringar spelar också andra processer roll, exempelvis infrastruktur-förändringar och anpassningar trafikanter sinsemellan. Det handlar förstås fortfarande om en ökning av antalet skadade, men mindre än trafikökningen relativt sett. Trafikpolitisk relevans Resultaten illustrerar den trafikpolitiska målkonflikten mellan att öka cyklandet och att göra det säkrare. Det är framför allt de nya oerfarna cyklisterna som behöver en säkrare infrastruktur. Utan en kraftigt förbättrad cykelinfrastruktur kommer skadorna att öka. Det kommer de att göra även i en bättre infrastruktur, men kan då kanske hållas på en hanterligare nivå. Studiens upplägg och omfattning Studien omfattar drygt 67 000 skadade cyklister och gångtrafikanter och 3,4 miljarder gång- och cykelresor. Data har hämtats från STRADA respektive RVU Sverige för de fyra åren 2011 - 2014.