Att bo strandnära är attraktivt. En stor del av befolkning i Sverige bor längs kusten, många samhällen finns etablerade längs kusten och det finns infrastruktur som vägar, järnvägar, broar, kraftanläggningar, etc. Strandnära bebyggelse och infrastruktur är samtidigt sårbar för effekter som stranderosion orsakade av vågor och strömmar från exempelvis vind eller fartyg. Erosionen innebär att jordmaterial transporteras bort från strandområden och landområden kan gå förlorade. Erosion längs kuster och vattendrag har traditionellt sett oftast åtgärdats med erosionsskydd i form av stenskoningar. Erosion är en naturlig process som skapar förutsättningar för många värdefulla och hotade arter. Erosionsskydd och andra förebyggande åtgärder längs kusten kan i många fall innebära en negativ påverkan på de naturvärden som finns vid kusten. I samband med erosionsförebyggande arbeten efterfrågas det därför idag att större hänsyn tas till de naturvärden som finns vid kusten. Erosion längs farleder orsakas både av naturliga vågor (huvudsakligen från vind) och av fartygsgenererade vågor. Stränder har ofta anpassat sig efter naturligt genererade vågor och har därigenom antagit en viss form som är mer eller mindre i jämvikt vågpåverkan. Längs farleder förekommer både naturliga vindvågor och fartygsgenererade vågor och när stränderna exponeras för fartygsvågor, som har ett annat utseende än de naturliga vågorna, kan dessa utsättas för större påverkan. Så är fallet i många delar av Furusundsleden där fartygsgenererade vågor har lett till att stränder eroderats mer än vad de vindgenererade vågorna förmår. Projektområdet omfattar Furusundsleden, sträckan mellan Vallersvik i söder till Staboudde i norr, en sträcka på 12 km. Inom projektområdet har fem intressanta områden identifierats med varierande strandtyper och påverkan från fartygsvågor, tre områden blev utvalda som testområden, Nykvarnsholme, Kopparnäs och Staboudde. Arbetet och testerna presenteras i denna statusrapport för perioden 2016 – våren 2020.