Slutrapporten är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder inom rapportens ämnesområde. Cyklingen ökar i storstadsregionerna och en del storstadskommuner ser också en ökning av antalet kollisionsolyckor mellan cyklister. I detta Skyltfondsprojekt studeras cyklister som skadas i kollisioner mellan cyklister för att öka kunskapen om dessa olyckor. Projektet genomförs med litteraturstudier och analys av polis- och sjukhusrapporterade olyckor och skador ur STRADA samt exponeringen för olika grupper cyklister. Kollisioner mellan cyklister står för ca 7 % av de cyklister som skadas i cykelolyckor. Ca 700 cyklister rapporteras skadade i olyckstypen om året. I genomsnitt skadas 1,07 cyklister i varje kollision mellan cyklister. Det är något fler kvinnor än män som skadas i kollisioner mellan cyklister. Åldersgrupperna 25-44 år och 45-64 år står för vardera cirka 30 % av de skadade personerna, men förhållandevis många barn skadas i kollisioner mellan cyklister. Drygt 70 % skadas i tätbebyggt område, och den vanligaste olycksplatsen är gång- och cykelbana. Flest cyklister skadas under sommarhalvåret. Vanligaste tiden är kl 7-9 samt kl 16-18 på vardagar respektive kl 11-14 på helger. Kvinnor har en något större risk än män att skadas per kilometer i dessa olyckor och barn (0–14 år) en mycket högre risk än övriga åldersgrupper. Risken är högst i juni följt av september, vidare är risken störst mellan kl 0-3 på natten och minst kl 5-8. Skaderisken är högst på cykelbana i tätort. Det är svårt att säga om skaderisken över tid ökat eller minskat, pga osäkerheter i både skadedata och exponeringsdata. Merparten av kollisionerna inträffar mellan cyklister som färdas åt samma håll; kollisioner mellan cyklister i motsatt riktning och mellan cyklister som korsar varandras vägar är mindre vanliga. Cyklister som färdas åt samma håll kolliderar när de cyklat i bredd (ofta bekanta), vid omkörning och i upphinnandeolyckor då ena cyklisten stannat/bromsat/svängt. Vissa kollisioner kan härledas till brister i drift- och underhåll, vägens utformning och på cykeln, men merparten beror på cyklisternas beteende, bristande samspel och uppmärksamhet. På varje cyklist som skadas i kollision mellan cyklister går det nästan tio som skadas i en singelolycka. Kollisioner mellan cyklister sker något oftare under månader med mycket cykling, något oftare på gång- och cykelbana och statligt vägnät och drabbar något större andel kvinnor än män jämfört med singelolyckor. Kollisioner mellan cyklister kan i lägre grad knytas till brister i drift och underhåll, utformning och cykeln än singelolyckor. Likheterna är dock stora vad gäller vem som skadas, när och var det sker och med vilken skada som följd. Det är åtta gånger fler cyklister som skadas i kollision mellan cyklister än som skadas i kollision med fotgängare. Olyckstyperna har ungefär samma fördelning över året. Kollisioner mellan cyklister sker något mera sällan på kommunalt vägnät och kan i högre grad knytas till faktorer kring brister i drift och underhåll, utformning och cykeln än kollisioner mellan cyklister och fotgängare. Kollisioner mellan cyklister kan förebyggas med hjälp av cykelbanor i god standard vad gäller bredd, beläggningsstandard, separering från gående och drift och underhåll, en nätstruktur som minskar hastighetsspridningen mellan cyklister samt utveckling och införande av beteendepåverkande åtgärder.