Rapporten är framtagen med ekonomiska bidrag från Trafikverket, Skyltfonden. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområden. Syfte med detta projekt har varit att undersöka alternativa utformningar och material för kantstenar som helt eller delvis hjulburna fotgängare lättare kan detektera och forcera. Materialens eftergivlighet vid fall och passage har också beaktas. Resultaten visar att traditionella kantstenar oftast inte har högre halkrisk än andra gångytor, men att skillnader mellan dessa och bredvidliggande material kan föreligga som vid icke anpassad gång kan orsaka risk. Vid islag finns stor skaderisk. Uppåt 1000 fotgängare rapporteras skadas årligen på grund av kantstenar. Gångfartsområdet som liksom utformningen innan motorfordonens inträde i trafiken möjliggör barriärfri gångtrafik på slätt, homogent underlag bygger på att motorfordon håller ofarliga hastigheter och förmår undvika kollision med fotgängare. Ny teknik som fotgängardetektorer, autobroms och självkörande fordon som liksom den tidiga trafikmiljöns hästar hjälper kuskarna att undvika kollision med fotgängare, kan vara ett argument för en återgång till gemensamma ytor. Även ny teknik och alternativa ledstråk som räcken och varierad taktilitet som hjälper synskadade navigera utan att skapa farliga barriärer kan 41058 detta. För områden som inte lämpar sig som gångfartsområden, exempelvis spårvagns- och bussgator kan finnas behov av att begränsa fotgängares rörelser. Eftersom kantstenen inte har denna egenskap kan val av andra typer av barriärer, exempelvis växtbäddar vara mer effektivt, då passage försvåras samt att de även bidrar till ytterligare mål än trafiksäkerhet; såsom temperaturreglering vid värmebölja och vattenupptagning vid skyfall.