Att erhålla representativa parametrar av lerors hållfasthets- och deformationsegenskaper är av stor vikt för den geotekniska branschen. En viktig del av att erhålla representativa parametrar är att provtagning och provning utförs med hög kvalitet och att störningar vid provtagning minimeras. Historiskt utfördes omfattande forskning och utveckling av provtagare och provtagningskvalitet hos Statens Geotekniska Institut (SGI) under 1950-talet (se bl.a. Kallstenius, 1958 och 1963), men sedan 1960-talet har den s k standardkolvprovtagaren i princip utan undantag använts i Sverige (Kallstenius och Hallén, 1963). Endast enstaka jämförande studier med andra provtagare har utförts (Larsson 1981, Löfroth 2012, Karlsson et al 2015). Karlsson et al (2015) jämförde standardkolvprovtagaren med miniblockprovtagaren som är utvecklad av Norges Naturvitenskaplige og Tekniske Universitet (NTNU). Provtagaren är en nedskalad variant av den ursprungliga s k Sherbrookeprovtagaren (Lefebvre och Poulin, 1979). Arbetet utfördes av Chalmers Tekniska Högskola och visade att miniblockprovtagaren gav högre provkvalitet jämfört med kolvprovtagaren, särskilt vad gäller deformationsegenskaper. Jämförelsen gjordes på en högplastisk lera i Göteborg. Syftet med föreliggande studie var att jämföra standardkolvprovtagaren med samma miniblockprovtagare i en östsvensk varvig lera med lägre plasticitet jämfört med den västsvenska lera som studerats i Karlsson et al (2015). Jämförelsen består i parallella laboratorieanalyser (rutinanalys, CRS-, direkta skjuv- och triaxialförsök) på prover tagna med de två provtagarna på samma djup. Arbetet har avgränsats med provtagning endast i en försökslokal, likaså har provtagningsdjupet varit under 10 m. Tid från provtagning till provning har försökts hållas kort, men har av praktiska skäl och omfattning av antalet laboratorieanalyser blivit som längst omkring 1-2 månader. Branschsamverkan i grunden (BIG), projekt A2018-26