Rapporten är framtagen med ekonomiska bidrag från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområden. Färgmarkerade cykelfält används för att förstärka uppmärksamheten på cyklister. Studier har visat att färgmarkeringen gör att motortrafikanter i högre utsträckning saktar in och/eller väjer vid färgmarkering samt att en majoritet av cyklisterna och en nära majoritet av motortrafikanter upplever ökad säkerhet vid färgmarkering. Vidare har studier visat att färgmarkering gör att cyklister i högre utsträckning följer cykelfältet samt håller en mer central position i detta och också upplever en ökad trygghet som leder till färre inbromsningar och mindre del av uppmärksamheten riktad mot motortrafikanter. Minskning av antalet konflikter mellan cyklister och motortrafikanter har uppmätts vid färgmarkering. Tidigare studier på friktionen för färgmarkering har visat att sliten färgmarkering blir hal, särskilt vid temperaturer under noll. Föreligger stort slitage kan sliten, polerad asfalt exponeras då färgen helt slits bort. Mätningar vid temperaturer över noll har i Stockholm visat undermåliga friktionsnivåer för sliten färgmarkering som är i nivå med friktionsnivåer för sliten asfalt (exempelvis i hjulspår). I USA har friktionsmätningar på färgmarkering i förhållande till amerikanska gränsvärden uppvisat godkända friktionsnivåer. I denna studie har ett flertal friktionsmätningar utförts. Dessa har i största möjliga mån korrelerats till ASTM F2508 från 2013. För labtester visar mätningar att friktionen för cykeldäck mot testade ytor sliten och osliten asfalt av olika typ samt färgmarkering både istäckt och kall yta ligger högre än en referensyta som anses utgöra gränsen för halkrisk för fotgängare. För skor ligger dock värdena lägre än för referensytan för de istäckta ytorna med lägst värden för den slitna asfalten. Detta indikerar att istäcket på ytan får underliggande struktur och att istäcke på sliten yta, liksom sitt underlag kommer att sakna struktur. Till studien på lab erhölls ingen sliten färgmarkerad yta. För mätningarna i fält har för värden under noll halkrisk uppskattats för sliten färgmarkering samt för sliten asfalt. Studien styrker alltså att slitage är den viktigaste faktorn för halkrisk för både färgmarkerade och icke färgmarkerade ytor och att denna risk ökar ytterligare vid temperaturer under noll. Det är därför viktigt att speciellt inför vintersäsongen hålla både asfaltsytor och färgmarkerade ytor i gott skick för ytor som trafikeras av fotgängare och cyklister.