Rapporten är framtagen med ekonomiska bidrag från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområden. Viltolyckor på väg är ett ökande problem inte bara i Sverige utan i många andra länder. Olika åtgärder används för att förebygga olyckorna, men endast få har visat sig effektiva. Under senare år har blåa viltreflektorer fått ökad uppmärksamhet tack vare entusiastiska rapporter i media som vittnar om kraftiga minskningar i olyckstal efter installation av reflektorer. Är blåa viltreflektorer möjligen en kostnadseffektiv åtgärd? Borde Trafikverket investera i uppföljningsstudier för att testa reflektorerna under svenska förhållanden? Vi har granskat både vetenskapliga och massmediala rapporter och genomfört enkla fälttester för att kunna bedöma dessa frågor. Utifrån detta utvecklade vi en lista med argument som talar emot den påstådda effekten av viltreflektorer. Litteraturstudien tydliggjorde att de rapporterade minskningarna i olyckstal inte nödvändigtvis berodde på reflektorerna utan mycket väl kan ha återspeglat en naturlig variation i olyckstal eller orsakats av andra, icke kontrollerade faktorer. Många uppföljningsstudier var av låg kvalité och inte vetenskapligt upplagda, involverade för korta tidsperioder eller för små provstorlekar och saknade kontrollsträckor. Mer omfattande och vetenskapligt trovärdiga studier har däremot, med få undantag, inte kunnat bekräfta någon olycksreducerande effekt av viltreflektorer eller ens någon effekt på djurens beteende. Tekniska studier på reflektorers funktion och ljusspridning visar dessutom att ljusflödet från reflektorerna är mycket begränsat och synligt endast inom ett litet område utanför vägen. Beteendestudier på djur visade dessutom en mycket liten respons på och snabb vänjning till de optiska signalerna från reflektorerna. Våra fälttester förtydligade att reflektorernas sken var förvånansvärt svagt och i det närmaste försumbart när strålkastarljuset lyste på kantstolpe och vägyta. Under optimala förhållanden kan reflexen vara synlig som en svag ljuspunkt några sekunder innan strålkastarskenet blir synlig i omgivningen. Det förefaller dock osannolikt att denna tidiga, korta och svaga ljussignal kan påverka djurens beteende och orsaka en signifikant minskning i olyckstillbud. Däremot kan det vara möjligt att bilförarna visar ökat uppmärksamhet på grund av reflektorerna och kunskapen om att den utrustade sträckan har en hög olycksrisk. Vi avråder därför Trafikverket att investera i nya uppföljningsstudier enligt ”bygg-och-lär”-principen. Däremot rekommenderar vi att genomföra experimentella studier på både djurens och trafikantens beteenderespons på olika varningssignaler.