Projektets syfte var att utveckla en metod som skapar bevis för en acceptabel flygsäkerhetsnivå i balans med kapacitetsbehov om man samtidigt fjärrstyrer två torn med en flygledare (Multi Remote Tower). Metoden kallas även MERASSA och omfattar objektiva och subjektiva bevis genom att testa konceptet i en tornsimulator och jämföra resultat med ett single baseline scenario som testas på samma sätt. Testprocedurer består av konflikt, ”secondary task” och situationsmedvetenhetstester som levererar reaktionstider och framgång av uppgifter som testpersonen utövar i simulatorn på ett kontrollerat sett. Statistiska jämförselser skapar ett ”safety benchmark” som visar förhållandet mellan arbetshastighet och felfrekvenser som är specifika och karakteristiska för testpersonens arbetssäkerhet i en ny miljö som multi remote tower. Tre flygledare och en pilot diskuterade och identifierade under två safety workshops riskkällor som har sina ursprung i mänskliga fel medan de kontrollerar två flygplatser samtidigt. Resultat av dessa safety workshops var en lista av riskkällor samt allvarlighetsgraden som visar en större riskpotential i förväxling av operativt relevant information tex. QNH, vindförhållande och bromsverkan. Metodiska koncept testades med hjälp av experimentella valideringar med NARSIM tornsimulatorn samt åtta flygledare som testpersoner. Första iterationen var en förstudie för att kunna utveckla, förstå och förbättra metodiska koncept. Andra iterationen visar konceptets förmåga att skapa safety benchmarks och verifiera riskkällor från safety workshopen. Sammanfattningen var att flygledare inte visade någon förhöjd potential för mänskliga fel men däremot fanns tendensen att testpersonen arbetar långsammare i multi mode. Förklarningen kan vara att testpersonerna kände sig osäkra och mindre trygga i multi mode arbetsområdet. Att arbeta långsamt är ett känt beteendefenomen som kallas Riskhomeostas efter Wilde samt en bra indikator för säkerhetsrelevansen av en potentiell riskkälla. Metoden som utvecklades inom projektet visar förmågan att mäta mänskliga prestanda och evaluerar en balans mellan säkerhet (mänskliga fel) och kapasiteten (arbetshastighet).