Det nuvarande järnvägsnätet i södra Sverige har uppnått maxkapacitet och mycket tyder på att det inte finns utrymme för att utöka trafiken på befintlig spåranläggning. Samtidigt bedöms volymerna för såväl gods- som passagerartrafik öka betydligt de närmaste åren. Att anlägga en höghastighetsjärnväg (HHJ) skulle kunna vara en tänkbar del i kapacitetsutökning för passagerartrafik. Byggandet av en ny höghastighetsjärnväg mellan storstadsregionerna skulle dock innebära mycket omfattande investeringar. Det skulle också tillföra en omfattande anläggning som behöver underhållas och hållas i stånd under lång tid. Den traditionella modellen för byggnation och drift och underhåll av järnväg i Sverige är att staten, via Trafikverket (TRV), bygger, äger och förvaltar baninfrastrukturen i dess helhet. Undantagna områden är rullande tillgångar, stationer, depåer och verkstäder, som kan drivas av andra privata eller offentliga aktörer, medan privata aktörer trafikerar banorna. Byggnation, drift och underhåll har historiskt genomförts på uppdrag av TRV med tillämpning av olika traditionella entreprenadformer. När det gäller finansiering är huvudregeln enligt budgetlagen (2011:203) att infrastrukturinvesteringar ska finansieras med anslag över statsbudgeten, vilket innebär att kostnaden belastar statsbudgeten vid investeringstillfället. Det finns nu ett intresse från statens sida att utreda möjligheter till alternativ finansiering och samverkansmodeller för den svenska höghastighetsjärnvägen (SHHJ), med en ökad involvering av privat kapital för hela eller delar av SHHJ under dess livscykel. Sverigeförhandlingen (SVF) har därför uppdragit till TRV att ta fram ett underlag som belyser möjligheterna till alternativ finansiering av SHHJ-projektet. TRV har i sin tur uppdragit till EY och Advokatfirman Lindahl (Lindahl) att genomföra utredningen. Syftet med denna utredning är att på en övergripande nivå objektivt analysera möjligheter samt potentiella för- och nackdelar med att använda alternativa samverkans- och finansieringsmodeller för delar av höghastighetsjärnvägen, samt vilken potential för ökad måluppfyllelse det skulle innebära. I rapporten har VTIs definition av Offentlig-Privat Samverkan (OPS) använts (VTI, 2007. En svensk modell för offentlig-privat samverkan vid infrastrukturinvesteringar Rapport 588). Måluppfyllelse definieras enligt rapportens uppdragsbeskrivning som ökad effektivitet och produktivitet, det vill säga ”mer värde för pengarna” (eller Value for Money, ”VFM”).