Bruk baserat på mikrocement används huvudsakligen för tätning av bergsprickor i undermarkskonstruktioner med höga tätningskrav. Detta bruk är känt som svårblandat jämfört med bruk baserat på vanlig Portlandcement. Denna forskning undersöker möjligheten att använda ultraljud för att förbättra dispergering av mikrocementbaserat injekteringsbruk. Ultraljudsdispergering jämfördes med effektiviteten hos en vanlig laboratorieblandare utrustad med disk och rotor-statorteknik. For att testa dispergeringen hos de tre metoderna valdes två olika cement. INJ30 är ett relativt lättdispergerat cement med d95 = 30 μm och UF12 är ett mycket svårdispergerat cement med d95 = 12 μm. Dispergeringen kontrollerades med filterpump. Denna studie visade att ultraljudsteknik var den bästa av de tre testade dispergeringsmetoderna. Den kan användas för dispergering av bruk baserade på mycket finmalda cement ner till d95 = 12 μm, som de konventionella metoderna inte klarar av. Den uppnådda dispergeringen av bruk baserat på cement med d95 = 12 μm var cirka 54 μm. Det indikerar att detta bruk har en kapacitet att täta sprickor ner till cirka 54 μm sprickvidd, vilket är en betydande förbättring jämfört med 70 till 80 μm som man klarar av idag. Studien visade att en konventionell laboratorieblandare utrustad med disk inte alls är lämplig för dispergering av bruk baserat på mycket finmalda cement. En laboratorieblandare utrustad med rotor-statorsystem är bättre än disk och kan användas för dispergering av bruk baserat på cement med d95 ner till 30 μm. För en effektiv dispergering av bruk baserat på cement med d95 <30 μm krävs en blandare som använder ultraljudsteknik. Nyckelord: mikrofin cement; injekteringsbruk; dispergering; ultraljudsdispergering; laboratorieblandare.