Rapporten är framtagen med ekonomiska bidrag från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområden. Denna rapport bygger på en hypotes om att intresset för att cykla säkrare ökar och samtidigt att riskerna för cyklister i trafiken har ökat. Vi har gjort detta arbete delvis i samarbete med Lukas Arbén, KTH och som gjort sitt examensarbete hos Idesign som en del i detta projekt. Cykling har ökat påtagligt i Stockholm under många år, ökningen har planat ut en del från 2014. Samtidigt är det viktigt att cyklingen tar en ökad andel resande från bilåkande av miljöskäl. Men också av hälsoskäl. Trots dålig luft är det många som bedömer att hälsonyttan med att cykla överstiger riskerna. Sen blir det kommunicerande kärl, ökat cyklande minskar biltrafik och med det blir det bättre luft. Dessutom kommer krav på dubbfria zoner och dieselförbud att gynna hälsoläget ytterligare. Stockholm är ingen utpräglad cykelstad i jämförelse med Köpenhamn och Amsterdam. Köpenhamn har cirka sju gånger fler som pendelcyklar jämfört med Stockholm. Vi vet att cyklingen skulle kunna locka fler om säkerheten skull kännas bättre än idag. En faktor för det är att särskilja cykelfiler från andra trafikslag och även mellan olika cyklister som har stor skillnad i hastighet. Det kan vara svårt av utrymmesskäl. Vårt arbete har delvis fokuserat på att kartlägga problem och dessutom att försöka hitta lösningar, dels i vad andra gjort, men också vad som pågår i Sverige, främst Stockholm. Vi har också några idéer kring att särskilja cykelfiler på höjden för att minska konflikter med andra trafikslag. Detta för att det ofta saknas utrymme att lägga fler cykelfiler i bredd. Trots att vi initierat projektet att se hur man kan differentiera cykelvägar i höjdled, vill vi vara tydliga med att problemen med långa ramper för att komma upp i höjd, äter uppmycket av fördelarna. Det fordrar långa upphöjda sträckor för att bli rimlig stigning på. Vissa sträckor kan vara svårt att hitta andra lösningar för. Vi har ett exempel med Stockholms Stadsgård. Den har hög belastning, med bilar, fotgängare och cyklister. Hela trafiken från och till öster mot Nackahållet ska passera här mot Slussen. Tyvärr blir lösningen med förhöjd cykelfil inte så elegant för det ger stort visuellt intrång. Att få upp fotgängare till ett högre plan verkar rimligare av säkerhetsskäl och att det kan vara enklare att få upp fotgängare med hiss, ramp eller trappor. Det kan bidra till bättre vy för fotgängarna också när de kommer upp några meter. Höjdskillnader är jobbigt för bekväm och säker cykling. Snöröjning och underhåll fordrar i regel tunga maskiner som kan göra det jobbet, vilket för med sig kraftiga konstruktioner som bär upp de lasterna. Vi har andra möjliga lösningar för att särskilja cyklister från andra trafikslag också som kan vara värdefulla komplement för säkrare och roligare trafik. Stockholm är en stad har en bra potential att vara en cykelstad. Trots förutsättningarna så är den inte det än. Cykling utgjorde ungefär 5 procent av de dagliga transporterna i Stockholm 2015- I Köpenhamn utgjordes 36 procent av resorna med cykel år 2008-2010. Säkerhet är det största skälet till varför folk avstår från att cykla. Studier har visat att separation av cykelbanan från annan trafik är den bästa åtgärden för att förbättra den nuvarande situationen. Uppgiften i detta projekt har varit att designa cykelbanor ovanför marknivå. Målet är att minska trängselproblem och att öka säkerheten. Ett delmål har varit att se om en modulär lösning som kan anpassas på olika ställen runtom Stockholm. Om det skulle visa sig att en sådan lösning inte fungerar, skall en upphöjd cykelbana designas för en specifik plats. Det första steget har varit att undersöka situationen i Stockholm. Här har vi valt tre platser som skiljer sig från varandra; Sveavägen, Stadsgården, och Södertäljevägen. Upphöjda cykelbanor har en del viktiga faktorer som bör beaktas: de bör passa in i stadsbilden och samverka med befintlig infrastruktur, vara samhällsekonomisk så att dess nytta är relativ dess kostnad och viktigast av allt, underlätta för cyklister. Att kombinera dessa är en utmaning. Vissa platser kan det passa med att ha en upphöjdcykelbana. Stadsgården är en av dessa platser. Där visar vi två helt olika koncept för ökad framkomlighet, båda på högre höjder. En annan plats är Västerbroarnas cykelvägar där vi gjort en sammanlänkning av då två broavsnitten i luften som ger färre konfliktpunkter och bättre framkomlighet för cyklisterna som kommer från Södermalm och ska över Västerbron och Lilla Västerbron. Alternativet till att höja upp cykelvägar kan vara att istället gräva ned biltrafiken. Det ger fördelar i att inte behöva cykla omvägar, eller att behöva cykla upp över en korsning. Och så kan man återskapa en mer naturlig miljö där cyklar och fotgängare får vistas i markplan utan konflikt med bilar. Ett exempel på sån plats är E4-avfarten mot Hägerstensvägen. Här illustreras mer en tanke om att skifta tanken från att höja upp cykelvägarna till att sänka ned bilvägarna. Hur det kan göras löser vi inte här. Vi ser hur cyklister och fotgängare beter sig genom att gena för att slippa omväg, vilket bidrar till farlig en korsning fast det inte är tänkt att vara en korsning.