Rapporten innehåller rekommendationer och riktlinjer rörande alkalisilikareaktioner (ASR) i betong och ska betraktas som en vägledningsrapport. Vägledningen har förslag på hur man kan förhindra ASR för nyproducerad betong och vilka åtgärder som finns för befintliga konstruktioner som påverkats av ASR. Dessutom finns information om ASR som fenomen och hur sprickbildning i betong påverkas av ballastmaterial, cement, tillsatsmaterial och armering. Fokus har också riktats mot aktuella frågor som berör en hållbar utveckling. Inte minst gäller det att underlätta utnyttjandet av material på ett resurseffektivt sätt, tex. genom att använda lokala material i större utsträckning eller entreprenadberg från tunneldrivning och vägbyggen i ny betong utan att kvaliteten äventyras. Syftet har varit att främja god hushållning med material, råvaror och energi i enlighet med Miljöbalkens 1:a kapitel, § 1. När det gäller nyproduktion av betong lämnas förslag på en för Sverige gemensam kvalitetssäkring som innehåller analys och provning av ballast, gränsvärden för godkännande av ballast samt provningsmetodik för godkännande av tänkbara materialkombinationer av ballast och cement (se Bilaga A – Rekommendationer för undvikande av ASR i betong). Bakom förslaget ligger en hel del utvecklingsarbete från provning av olika ballasttyper från hela landet som kombinerats med olika cementsorter och alkalihalter. Arbetet som fortfarande pågår, kan innebära en revidering av den här föreslagna accepterade alkalinivån i betong med ballast som inte behöver genomgå provning (för närvarande 3,0 kg alkali/m3 betong). Det förslag på kvalitetssäkring som finns beskriven i Bilaga A innebär ett provningsschema som i olika steg kan godkänna eller underkänna ett ballastmaterial eller en cement-ballast kombination. Meningen är att relevanta förslag i rapporten ska kunna implementeras i den svenska tillämpningsstandarden för SS-EN 206 som är SS 137003. Det har saknats rekommendationer och riktlinjer för vad som ska ingå i en tillståndskontroll och hur bedömningen bör gå till för att kunna ge rätt beslutsunderlag. Rapporten ger förslag på arbetsgången och de aspekter som bör ingå. Dessa är: 1) typ av skada (sprickor, avskalningar, klämda fogar etc.), 2) skadeorsak (här ASR, men ofta i kombination med frost), 3) skadans placering på konstruktionen, 4) skadans omfattning, 5) skadans effekt på funktionen, och 6) bedömning av framtida nedbrytning och funktionsnedsättning. Tillståndskontrollen består av två nivåer: en preliminär inledande kontroll och en detaljerad kontroll. Den första är huvudsakligen kvalitativ och sker efter skadans upptäck vid en rutininspektion. Den avgör om en detaljerad undersökning är nödvändig. Exempel på relevanta fält- och laboratorieundersökningar som kan ingå i en detaljerad kontroll ges. För att inte överarbeta tillståndskontrollen är det viktigt att den sker stegvis och avslutas när tillräcklig information finns för att fatta ett välgrundat beslut. Om beslutet är att reparera, ska tillräcklig information finnas för att utforma en reparationsåtgärd i enlighet med SS-EN 1504-9. Bedömningen kan naturligtvis också bli bristfällig och inte besvara i projektet uppställda frågor, om den avslutas i ett för tidigt skede. Ett antal fallstudier finns kort beskrivna i rapporten som exemplifierar hur en tillståndskontroll har praktiserats hittills. Rapporten ger också en beskrivning av olika möjliga reparationsmetoder samt när och hur de kan användas. I rapporten ingår exempel på livscykelanalyser av några typfall: 1) vattendamm från 1970, 2) sprutbetong i tunnel, 3) kantbalk för bro och 4) fundament till vindkraftverk. Ballasttranportens betydelse och ASR-reparationsåtgärdens kostnad och inverkan på livscykelanalysen gås igenom för de olika fallen.