En sträcka på 800 meter av motorvägen E6 söder om Ljungskile, öppnad för trafik 1991, uppvisade skador i form av längsgående sprickor i hjulspåren redan efter ca 5 års trafikering. Under år 2000 hade vägen omfattande längs- och tvärgående sprickbildning samt visade en omfattande spårbildning med ojämnheter. Sträckan förstärktes genom fräsning och påbyggnad. Inom vägavsnittet anlades tre provsträckor för undersökning av stålnätsarmeringens betydelse för upphöjning och förbättring av bärigheten och motståndet mot sprickor och spår. Teststräckorna instrumenterades med töjningsgivare på den frästa ytan. Syftet är att studera stålnätets förmåga att ge ökad bärighet i vägkroppen och motverka sprickor och spårbildning i beläggningsytan. Denna rapport redovisar resultat från uppföljning efter 12 års trafik. Efter att vägen har trafikerats i 12 år visar referenssträckan omfattande längsgående sprickor i hjulspår. Det förekommer inga tydliga bärighetsrelaterade sprickbildningar på de armerade sträckorna, utom en enstaka fin, längsgående spricka i en av de armerade sträckorna (sträcka 2) och ett par tvärgående, finare sprickor som kan härröra från skarvarna i stålarmeringen i sträcka 3. Det konstateras att armeringen har haft en signifikant effekt (10–15 %) på höjning av bärighet och begränsning av spårutveckling. Omfattande stensläpp på slitlagret har förekommit på alla tre sträckor.

A motorway road section of 800 metre long of the road E6 south of Ljungskile in the Southwest of Sweden was seriously damaged due to low bearing capacity. Longitudinal and transversal cracks were frequently observed after about five year’s traffic. The road section was rehabilitated by milling away 80 millimetre and paving with new bituminous layers. Three full-scale, 100-metre test sections were built. Two test sections were reinforced with steel fabrics and one section without reinforcement as a reference section. These sections are instrumented with strain gauges. The section’s performance have been tested by deflection, strain and rut measurements and manual distress surveys. Degradation behavior of the test sections were numerically analyzed. This report presents pavement performance of the test sections after 12 years in-service. The reference section has shown extensive longitudinal cracks in the wheel paths. However, almost no cracks in the reinforced sections. It is concluded that the reinforcement had a significant influence (10–15%) in increasing the resistance of the test sections against fatigue cracking and in limitation of the rutting in pavement surface related to repeated-loading of the heavy vehicles.