I Sverige, liksom i andra länder där dubbdäck används vintertid, är slitage av vägbeläggningar en viktig källa till omgivningsluftens kvalitet genom sitt bidrag till partikelhalter i väg- och gatumiljöer. I miljöer med mycket trafik och dålig ventilation, bidrar partiklar från vägslitage och uppvirvling (resuspension) starkt till höga halter under upptorkningen under vårvintern. Sverige har svårigheter att i ett antal tätorter följa EU:s gränsvärde för dygnsmedel och miljökvalitetsnormen för inandningsbara partiklar (PM10). Det nationella miljökvalitetsmålet för Frisk luft är än svårare än miljökvalitetsnormen att nå när det gäller partikelhalter. Flera frågeställningar har uppmärksammats kring partikelemissioner från vägbeläggningar, främst hur emissionen av PM10 påverkas av olika beläggningsparametrar, till exempel konstruktion, största stenstorlek och stenmaterialets slitstyrka. Likaså har alternativ till vanliga asfaltsbeläggningar rönt intresse som möjliga delar av lösningen på partikelproblematiken. Sedan början av 2000-talet har ett antal forskningsprojekt genomförts på uppdrag av Vägverket/Trafikverket för att få klarhet i dessa frågor. Denna rapport utgör en sammanställning av de viktigaste forskningsresultaten.