Störningar i järnvägstrafiken kan få stora konsekvenser för samhället i form av olägenheter för passagerare och såväl direkta som indirekta kostnader i samband med stillestånd, evakuering och röjning. Om det tar för lång tid innan man fattar beslut om och när en evakuering ska ske, finns det en stor risk att passagerarna beslutar sig för att lämna tåget på egen hand. Detta kallas för spontanevakuering och innebär en direkt fara för passagerarna, särskilt om det sker på en bana med dubbelspår och där trafiken på det andra spåret inte har stoppats. Över tid har Trafikverket och järnvägsföretagen utvecklat en praxis där två timmar är måttstocken för en acceptabel tid till dess att en evakuering påbörjas. Denna praxis tas upp i Järnvägsnätsbeskrivningen, men den är mer att betrakta som en rekommendation än en regel. Mot bakgrund av de olägenheter som vid upprepade tillfällen har uppstått i samband med störningar i järnvägstrafiken, finns det skäl att se över hur verksamheten bedrivs och hur den skulle kunna utvecklas. I denna rapport adresseras dessa frågor och nedan tecknas bakgrunden till uppdraget.