Vid projektering av tunnlar för spårtrafik kan layoutalternativ med förhöjda gångbanor vara aktuella för att begränsa tunneltvärsnittet. Denna besparing av tunneltvärsnittets mått innebär i sin tur en ekonomisk besparing, då alternativ med större tvärsnitt ofta medför mycket större kostnader för tunnelproduktionen. Exempel på anläggningar där denna typ av gångbanor använts för att på så vis bättre nyttja tunnelytan är Citybanan (Malmö) och Söderströmstunneln i Citybanan (Stockholm). Upphöjda gångbanor har även projekterats för Västlänken i systemhandlingsskede. Som en effekt av upphöjda gångbanor i spårtunnlar har även en ökad personsäkerhet till följd av den minskade utstegshöjden från tåg till gångbana för utrymning lyfts fram. Argumenten för denna sagda höjning av personsäkerheten är dock baserade på mycket begränsade erfarenheter och på ett osäkert beräkningsunderlag. Detaljerade utredningar i samband med tidigare nyprojekteringar har dessutom påvisat att förhöjda gångbanor kan innebära en förhöjd risk i form av ett ökat antal omkomna vid större bränder. År 2014 antog den Europeiska Kommissionen Kommissionens Förordning (EU) nr. 1303/2014 (TSD 2014). Förordningen började tillämpas i samtliga medlemsstater den 1: a januari 2015 och ersatte därmed den tidigare TSD:n från 2008. I detta nya europadirektiv för järnvägssäkerheten i det transeuropeiska nätverket finns krav på att gångbanor minst ska ligga i nivå med rälsens ovankant. Generellt sett så ligger övriga marken i nivå med rälsens underkant vilket innebär att gångbanorna är belägna ca 1–2 dm ovanför övriga marken. För att få ett samlat grepp på hur upphöjda gångbanor i spårtunnlar bör beaktas vid utrymningsdimensionering i kommande projekt har Trafikverket genomfört ett forskningsprojekt vars resultat redovisas i denna rapport. Vid en säkerhetsvärdering tas bl. a. hänsyn till rökexponering och påverkan på utrymmande människor. Med förhöjda gångbanor kan det antas att ett antal faktorer påverkas vid utrymningsförloppet, såsom: 1) utstegshastigheten från tåget; 2) faktiskt utnyttjande av gångbanans bredd; 3) möjligheten att passera långsamtgående personer; 4) exponering av giftiga brandgaser; och, 5) möjlighet för funktionsnedsatta att utrymma.