Riksdagens transportpolitiska mål är att transportsystemets utformning, funktion och användning ska ”bidra till att miljökvalitetsmålen uppnås och till ökad hälsa” (Näringsdepartementet 2009). Ett sätt att verka för det är att stimulera till mer av cykling, och säkerställa att den kan ske i trygga, attraktiva och säkra färdvägsmiljöer. Sedan 2017 finns även en nationell cykelstrategi till stöd för en sådan utveckling.

Denna rapports primära målsättning är att bidra till en ökad förståelse och kunskap om dels färdvägsmiljöers betydelse för cykling, hälsa och välbefinnande, dels hur de kan studeras för såväl trafik-, stads- och folkhälsoplanerares behov som i ett vetenskapligt sammanhang.

I rapporten redovisas färdvägsmiljöprofiler baserade på cyklisters skattningar av miljöfaktorer längs färdvägar i Stor-Stockholms innerstad och ytterstad inklusive lantliga områden. De illustrerar stora skillnader mellan dessa områden, och att färdvägsmiljöer utanför innerstaden uppfattas som mer trygga och stimulerande att cykla i än i innerstaden.

Studierna med ACRES visar att delvis olika miljöfaktorer är viktiga för utfallsvariablerna otrygghet–trygghet av trafikmässiga skäl respektive motverkande–stimulerande, samt att dessa varierar beroende på om man cyklar i inner- respektive ytterstaden (Tabell 1 och 2). Intressant nog framträder grönska längs färdvägen som en variabel som dels verkar stimulera cykling, dels är positivt relaterad till en känsla av trygghet i trafiken, och det i både inner- och ytterstaden. En liknande roll har skönhet. För fördjupade inblickar i de vetenskapliga studier som bildar underlag för denna rapport, se: www.gih.se/faap  

Avslutningsvis, att skapa säkra, trygga och attraktiva färdvägsmiljöer för cyklister behöver bli ett prioriterat mål för svensk trafikplanering. För att främja denna målsättning finns det ett behov av vidare kunskapsutveckling, både genom tillämpade lokala brukarstudier och genom forskning.