Det övergripande syftet med studien var att utforska skillnader i erfarenheter och upplevda hinder i kollektivtrafiken mellan personer med neuropsykiatrisk diagnos (NPF) och personer som inte har en NPF-diagnos. Ytterligare ett syfte var att studera i vilken omfattning NPF och upplevelser av kollektivtrafik har studerats tidigare och vad forskningen har visat. En litteraturstudie och en enkätstudie har genomförts. I litteraturstudien ingick 15 studier. De flesta berörde enbart autism. I litteraturstudien framkommer svårigheter som personer med NPF upplever med kollektivtrafiken; betydelsen av att kunna resa självständigt; föräldrars oro för barnens resor; hur de kan anpassa sig till transportsystemet samt hur systemet kan anpassas för användarna genom design av transportsystem och urbana miljöer.

Enkäten har besvarats av 433 personer med en eller flera neuropsykiatriska diagnoser som språkstörning, Tourettes syndrom, autism och/eller ADHD/ADD och 457 personer utan någon diagnos, samtliga över 15 år. Enkäten visar att personer med NPF upplever fler svårigheter med kollektivtrafiken jämfört med personer utan diagnos. De är mer beroende av kollektivtrafik för dagligt resande och känner sig oftare trötta på grund av att de har åkt kollektivtrafik. De undviker att resa med kollektivtrafiken i högre utsträckning och stannar hemma från arbete och skola på grund av hur de upplever det. Folkmassor, ljud och lukter är de vanligaste förekommande hindren. Respondenter med NPF uppger att de ofta eller mycket ofta oroar sig för olika situationer såsom att inte få en sittplats ombord, att servicen inte anländer på utsatt tid samt att det strular med betalningen. Studien visar att NPF begränsar tillgänglighet med kollektivtrafik då resor undviks på grund av att det innebär konsekvenser som trötthet, oro, stress och sensoriska överstimuli. Kollektivtrafikens service och organisering är inte anpassad för personer med sociala svårigheter, sensorisk överkänslighet och svårigheter med planering och organisering. Studien ger förslag på åtgärder och vidare forskning som kan underlätta transportsituationen för personer med NPF.

The overall purpose of the study was to explore differences in experiences and perceived barriers of public transport between people with neuropsychiatric disabilities (NPD) and people who do not have NPD. Another purpose was to study the extent to which NPD and experiences of public transport have been studied previously and what research has shown. A literature study and a questionnaire study have been conducted. The literature study included 15 studies, most concerned autism only. Difficulties that people with NPD experience with public transport are revealed; as well as the importance of being able to travel independently; parents’ concerns about their children’s travels; how travelers can train mobility and adapt to the transport system and how the system can be adapted for users through the design of transport systems and urban environments. 

The questionnaire was answered by 433 people with one or more NP diagnoses such as language disorder, Tourette’s syndrome, autism and/or ADHD/ADD and 457 people without any diagnosis, all over 15 years of age. The survey shows that people with NPD experience more difficulties with public transport compared with people without a diagnosis. They are more dependent on public transport for daily travel and more often feel tired from travelling. They avoid traveling by public transport to a greater extent and stay home from work and school because of how they experience it. Crowds, sounds and smells are the most common barriers. Respondents with NPD state that they often or very often worry about different situations such as not getting a seat on board, that the service does not arrive on time and problems with payment. The study shows that NPD limits accessibility by public transport as travel is avoided due to consequences such as fatigue, anxiety, stress and sensory overstimulation. Public transport service and organization is not adapted for people with social difficulties, sensory hypersensitivity and difficulties with planning and organization. The study provides suggestions for measures and further research that can facilitate the transport situation for people with NPD.

Denna studie har haft det övergripande syftet att kartlägga och skapa förståelse kring människors sätt att resa och använda transporter under covid-19-pandemin, vilka konsekvenser det inneburit och hur resandet i framtiden kan komma att förändras. I rapporten presenteras en översiktlig bild av resultat från den enkätundersökning och intervjustudie som genomförts inom ramen för projektet.

This study has had the overall purpose of describing and understanding people's ways of traveling and using transport during the covid-19 pandemic, what consequences it has entailed, and how travel may change in the future. This report presents an overview of the results from a survey and interview study that have been conducted within the project.

I GoMate-projektet har diversifierad elfordonspool vid boendet testats: pool bestående av elcyklar, elassisterade lådcyklar och elbilar, i två innerstadsområden i Jönköping. Det övergripande syftet med projektet har varit att undersöka om och i vilken utsträckning som en diversifierad elfordonspool kan bidra till minskad bilanvändning till förmån för användning av mer hållbara mobilitetslösningar.

Resultaten visar att en diversifierad elfordonspool har potential att minska bilanvändningen. Det är framförallt elcykel som ersätter bilresor till vardags, vilket på sikt kan minska bilinnehav till förmån för nyttjande av biltjänster vid enstaka tillfällen (sällanresor).

Om potentialen ska kunna realiseras krävs dock pris- och affärsmodeller för pooltjänsterna som stimulerar till minskad bilanvändning, betraktat som en process som kan förväntas ske successivt över tid. En sådan process behöver vidare understödjas av policy, styrmedel och åtgärder som begränsar och försvårar bilresande i innerstaden.

Om potentialen ska realiseras behöver också poolverksamheten skalas upp betydligt avseende antal fordon per lägenhet. Trots att det var en relativt stor poolverksamhet med totalt 17 (varav 15 cyklar) fordon för 160 hushåll, som testades i projektet, så hade den endast kapacitet att försörja en mycket liten andel av de boendes totala resande, och med mycket små effekter avseenden bidrag till energioch klimatmål.

In the GoMate project, EV sharing services has been tested in two residential areas located in the central city of Jönköping; services consisting of e-bikes, e-cargo bikes and e-cars. The aim of the project has been to investigate whether and to what extent EV sharing services can contribute to reduced car use in favor of the use of more sustainable mobility solutions. The results show that a diversified EV club has the potential to reduce car use. It is mainly the e-bike that replaces car trips for everyday travel, which in the long term can reduce car holdings in favor of the use of e-car services for occasional travel.

However, if the potential is to be realized, price and business models are required for these services that stimulate reduced car use, considered as a process that can be expected to occur gradually over time. Such a process also needs to be supported by policy instruments and measures that limit car use in central city areas.

If the potential is to be realized, the services also need to be scaled up considerably with respect to the number of vehicles per apartment. Although there was a relatively large EV club with a total of 17 (of which 15 were bicycles) vehicles for 160 households, which were tested in the project, it only had the capacity to supply a very small proportion of the residents' total travel, and with very little effects regarding reduction in energy use and carbon emissions.

Denna rapport behandlar ämnet elektroluminiscent ljus (EL-ljus) och dess potentiella användning inom vägtrafikområdet, framförallt vad avser ökad synbarhet hos vägutrustningen och möjligheten att förstärka synbarhet hos oskyddade trafikanter. EL-ljustekniken har funnits sedan början av 1900-talet men har kommit att tillämpas i mer kommersiella sammanhang först på 1980-talet. Inom det föreliggande projektet har en workshop genomförts vilken kan sägas utgöra det huvudsakliga innehållet i denna förstudie. I syfte att kunna demonstrera hur EL-utrustning/skyltning fungerar i olika miljöer har även några enklare demonstrationer/tester utförts utan större krav på vetenskaplig noggrannhet. De huvudsakliga resultaten från den genomförda workshopen pekade ut ett antal tänkbara tillämpningar av EL-teknik i vägmiljösammanhang i form av fem huvudsakliga områden: 1. Uppmärksamhet, varning (t.ex. upplysning av gång/cykelstråk, vägarbetsområden m.m.). 2. Markering, varning (t.ex. kajkanter, tågperronger, broräcken m.m.). 3. Utrymningsvägar, ledljus (t.ex. tunnlar, garage, underjordiska perronger m.m.). 4. Fordonsljus (t.ex. cykel, MC synbarhet). 5. Vägmiljöestetik (rondeller och broar).Resultaten från de demonstrationer som genomförts inom ramarna för denna förstudie påvisar en positiv trend, framförallt vad gäller synbarhetsförsöket i mörkermiljö där EL-belysning föreföll ge en förstärkning av de objekt som förekom i testet. Särskilt väl framstod blinkfunktionen i EL-panelerna.

This report deals with the subject of electroluminescent light (EL-light) with regard to its potential application within the road traffic area. A specific focus lies within the visibility of the roadside equipment and the possibility to reinforce the visibility for vulnerable road users. EL-technology has been known since the beginning of the last century but was introduced as a commercial product sometimes in the 1980s. Within the present project a workshop has been carried out at VTI, with representatives from both road authorities and research, with the purpose to analyze EL-light and its application in different areas of road traffic. The results from this workshop constitute the main results of this study. In addition to this some minor tests have been carried out in order to demonstrate how the EL-light equipment functions in different environments. The main results from the workshop points out a number of possible applications for EL-technology in the road traffic area. These different applications were categorized into the following five main areas: 1. Attention, warning (e.g., lighting of pedestrian and bicycle lanes). 2. Marking, warning (e.g. rail platforms, harbor areas, bridges etc). 3. Evacuation, leadlight (e.g., tunnels, underground station facilities). 4. Vehicle lighting (e.g., bicycles, motorbikes, other two wheelers). 5. Road, traffic esthetics (e.g., roundabouts, bridges, tunnels etc.). The results from the demonstrations carried out within the project indicates a positive trend for the use of EL-light in the roadside environment, especially for the darkness tests where EL-panels reinforced the visibility of the objects in the road environment. The blinking light function seemed to give the best visibility in this particular test.

Det finns en klar bild av att förare som kör under påverkan av alkohol löper en ökad risk att bidra till olyckor där människor skadas svårt och dödas. Föreliggande projekt har haft som syfte att med hjälp av diskussioner i fokusgrupper (8 stycken) öka kunskapen om förares uppfattning om ett framtida fordonsintegrerat system för att minska onykter körning. Resultaten från studien visar en klar uppfattning om att ett framtida fordonsintegrerat nykterhetsstödjande system kommer att vara till nytta för många, men framförallt för de förare som omedvetet och utan uppsåt kör bil under påverkan av alkohol (t.ex. ”dagen efter”). I diskussionerna framkom det en uppfattning om att personer med alkoholproblem eller kriminalitet med stor sannolikhet kommer att lyckas köra ändå genom exempelvis manipulation av systemet. När det gäller utformning av systemet framkom att det bör vara ”osynligt” för föraren och normalt aldrig märkas av. Återkoppling till föraren var dock önskvärd om systemet inte fungerar tekniskt. I de fall föraren detekteras med alkohol i utandningsluften på nivåer under 0,2 promille var uppfattningen att återkoppling på nivån eventuellt kunde ges. Återkopplingen kan exempelvis ges som ett ljud, men även med visuell information om nivån i detektionen. Om föraren bedöms ha intagit mer alkohol än lagstadgad gräns, var uppfattningen bland deltagarna att bilen inte ska gå att starta, och att föraren inte ska få återkoppling på nivån. Tillförlitlighet och tilltro till att systemet mäter rätt uppfattades som viktigt. För deltagarna var det viktigt att det var förarens utandningsluft och ingen annans som analyserades.

There is a common understanding that driving under the influence of alcohol is associated with higher risk of being involved in crashes with injuries and possible fatalities as outcome. The aim with this study was to understand drivers’ vision of a future vehicle integrated system for alcohol detection. Eight focus groups with in total 47 participants representing different stakeholders were recruited and conducted for the purpose. The groups represented young drivers (18–19 years old), males (30–60 years old), females (30–60 years old), elderly (70–90 years old), former alcohol addicts, one group represented authorities and finally one represented retailors and rental car companies. The analysis was based solely on the transcriptions and the analysis was performed using inductive content analysis. The results show a clear view that such future vehicle integrated system will benefit a large group of drivers. They said that the system would probably mainly prevent driving by people who unintentionally and unknowingly drive under the influence of alcohol. The groups did, however, not regard the system as a final solution for the drunk driving problem, and believed that certain groups, such as criminals and alcoholics, would most likely find a way around the system. From the drivers point of view the system most truly should be invisible for the drivers. Feedback to the driver was seen as justified at levels below the legal limit, but not for levels above the limit: for those, the system should simply prevent the car from starting. Feedback should be given through sound or as a visual feedback. Reliability and trust to the system was rated as very important, and it was underlined that it was important that it was the drivers BAC that was detected not the passengers.

Det övergripande syftet med denna studie var att öka kunskapen om vägbanereflektorers inverkan på trafikantbeteende, hur de uppfattas och vilket bidrag till annan vägutrustning de lämnar. Studien bestod av tre delar . Del ett var en litteraturstudie, del två var en fältstudie med hastighetsmätningar i en skarp kurva på landsväg utrustad med vägbanereflektorer antingen på mitt- eller höger kantlinje, och del tre var en intervjustudie. Resultaten från litteraturstudien visade att det fanns relativt få studier med avseende på trafikantbeteende och vägbanereflektorer. Den generella slutsatsen var att användningen av dessa verkar öka förares hastighet något samtidigt som sidoläget förskjutas en aning i riktning från markeringarna. Resultaten från hastighetsmätningarna i en skarp kurva utrustad med aktiva vägbanereflektorer visade inga signifikanta skillnader i någon betingelse. Resultaten från intervjustudien visade att den första kontakten med vägbanereflektorerna uppfattades som att något hade gjorts för att väcka uppmärksamhet om något. Detta skapade nyfikenhet men också osäkerhet om vad som väntade och hur man skulle agera framöver. Vägbanereflektorerna uppfattades ge en viss hjälp med att avgöra vägens sträckning genom kurvan. Samtidigt upplevdes dock viss konkurrens från kantstolparna i det visuella rummet vilket skapade en känsla av visuell överbelastning. Vidare framkom en uppfattning om att icke-familiära förare troligen skulle minska hastigheten något före kurvan när de såg vägbanereflektorerna. Familjära förare ansågs inte påverkas i detta avseende. Beträffande vilket unikt bidrag användningen av vägbanereflektorer kunde ge var uppfattningen att de kunde hjälpa trafikanter att varna om att en skarp kurva som krävde särskild anpassning närmade sig. Den allmänna uppfattningen var dock att reflektorerna troligen inte skulle bidra nämnvärt till att förbättra den visuella ledningen genom kurvor. Istället ansågs att vägmarkeringar och kantstolpar var tillräckligt för detta syfte.

The overall aim of this study was to increase the knowledge about road studs’ potential impact on road user behavior, how they are perceived and the possible contribution they make to other road equipment. The study consisted of three parts. Part one was a literature study, part two was a field study with speed measurements in a sharp rural road curve equipped with road studs either on the center or the right edge line, and part three was an interview study. The results from the literature review showed that there were relatively few studies on road studs and road user behavior. The general conclusion was that the use of road studs seems to increase speeds slightly, while the lateral position will be shifted slightly in the direction from the markings. The results from the speed measurements in a sharp curve equipped with active illuminated road studs showed no significant differences in speed in any of the conditions. The results from the interview study showed that the first contact with the studs was perceived that something had been done in order to attract attention on something, which created curiosity, but also uncertainty about what to expect and how to act ahead. An impression of a slight help to determine the road's stretching before entering the curve was expressed, but at the same time, some competition from delineator posts of the visual space was experienced which created a sense of visual overload. It was thought that non-familiar drivers, probably would reduce the speed slightly ahead of the curve when they noticed the road studs. Familiar drivers were regarded not to be affected in this sense. Regarding what unique contribution the use of road studs could give, it was expressed that they could help road users by warning that a sharp curve that required special adaptation approached. However, the overall perception was that road studs most likely would not contribute much in improving the visual guidance through curves. Instead, it was considered that road markings and delineator posts would usually be sufficient.