Projektet ska föreslå ett nytt system för bergtypsklassificering för användning i Sverige. 

Syftet med projektet är att ta fram underlag till ett klassificeringssystem för bergmaterial i bergtyper utifrån dess användbarhet vid anläggningsbyggande. Det nya systemet är tänkt att ersätta dagens system med indelning i bergtyp efter kulkvarnsvärde. Systemet ska bygga på egenskaper definierade av provningsmetoder som är beskrivna i europeiska metodstandarder. 

Klassificeringssystemet ska både bedöma bergmaterialets nötningsegenskaper och dess hållfasthetsegenskaper (motstånd mot krossning). 

Den metodik som använts i projektet är enkäter och intervjuer med aktörer i branschen samt studier av krav- och upphandlingsdokument för att reda ut hur användning av nuvarande (år 2022) klassificeringssystem används och vilka behov som finns. Omvärldsbevakning har gjorts i andra länder (i huvudsak Europa) för att få ny kunskap och inspiration till ett nytt klassificeringssystem. Analys av bergmaterialsdata har gjorts för att se på relevanta samband och för att se på konsekvenser av hypotetiska klassificeringssystem inför fastställande av nya nivåer. 

Inom detta projekt finns mer än 2 000 dataposter av bergmaterial. Dataposterna består av petrografisk beskrivning, resultat från kulkvarn, micro-Deval och Los Angeles-tester. Data har analyserats för att beräkna en generell korrelation mellan micro-Deval och kulkvarn. 

Det föreslagna systemet har mest påverkan på främst spröda graniter som kan komma att klassificeras sämre än i tidigare bergtypsklassificeringssystem. 

Detta projekt föreslår ett nytt klassificeringssystem som bygger på provning av nötning och hållfasthet, micro-Deval (MDE) och Los Angeles (LA). Klassificeringsnivåerna är grundade efter förmodad användbarhet för olika anläggningsmaterial.

The objective of this project is to propose a new system for rock classification in Sweden. 

The purpose is to suggest a classification system for the use of rock material in construction and building. This new system will replace the standard for the Nordic Ball mill as classification parameter. The system is based on properties defined by testing methods that are described in European standards. 

The new system will also consider resistance to wear and resistance to fragmentation. 

The methods used are surveys, interviews with parties in the industry have been performed as well as studies of requirements and procurement documents to figure out how the present system (2022) is used and what needs there are for the future. A survey of other countries (mainly in Europe) has also been made to find new knowledge and inspiration for the design of the new classification system. Analysis of rock material data has been done to look at relevant relationships and to look at implications of hypothetical classification systems for establishing new levels. 

Within this project there are more than 2 000 data records of samples of rock material. The data records consist of petrographic description, results from Nordic Ball mill, micro-Deval and Los Angeles tests. The data have been analyzed to calculate a general correlation between micro-Deval and the Nordic Ball mill. 

The proposed system has the most impact on primarily brittle granites, which may be classified in a lower class than in previous rock classification systems. 

This project suggests a new classification system that uses resistance to wear (micro-Deval, MDE) and resistance to fragmentation (Los Angeles, LA). The classification levels are based on the supposed usefulness of rock material in road constructions and earthworks.

Tanken med projektet är att dokumentera och utvärdera ett antal alternativa material till materialen till stödremsor som beskrivs i regelverket. 

Idag har det material som läggs ut i stödremsorna ofta inte den funktionalitet som det borde ha på utsatta ställen. 

Syftet med projektet är att samla in goda erfarenheter från områden och vägar där stödremsor fungerar väl. Dessutom ska fler material med goda egenskaper tas fram. 

Det finns ett behov av att utvärdera alternativa material till stödremsor av krossmaterial samt att dokumentera fälterfarenheter. 

Projektet har genomförts genom: 

• enkäter/intervjuer 

• fältstudier 

• erfarenhetsinsamling 

• laboratorieförsök. 

Resultaten innehåller erfarenheter från enkäter, fältstudier och upphandlingskrav samt laboratorieförsök som utförts för att verifiera iakttagelser i fält.

“Support strip”: means in this report the material that protects the edge of the (top) asphalt layer along (rural) roads. The support strip is quite narrow, around 30 cm (1 ft) and it should not be considered as the road shoulder. Normally the support strip is manufactured by crushed rock with grading 0/16 mm. 

The idea of the project is to document and evaluate a number of alternative materials to the materials described in the Swedish regulations for support strips. 

Today the material that is laid out in the support strips often does not have the functionality that it should have, especially in exposed places. 

The aim of the project is to gather experience from regions and roads where support strips work well. In addition, new materials with good properties will be developed. 

There is a need to evaluate alternative materials for support strips of crushed rock materials and to document field experiences. 

The project has been carried out through: Surveys/interviews, Field studies, Gathering of Experience and Laboratory tests 

The results include experience from surveys, field studies and procurement requirements, as well as laboratory tests carried out to verify observations in the field or to test certain theories

Idag klassificeras bergtyp i tre klasser med hjälp av provningsmetoden kulkvarn (under 18, 18–30 eller över 30 procent). Sedan 2004, då Sverige började följa europeiska produktstandarder (SS-EN) har inte kulkvarn använts som kravparameter för de flesta materialapplikationer med krav på ballast vid byggande. Projektet går ut på att försöka förnya definitioner och gränser för olika nivåer för klassificering av berghållfasthet. Metodiken för att definiera bergtyp ska gärna vara någorlunda lättillgänglig. 

I denna, första, delrapport redovisas hur begreppet bergtyp används i Sverige. Det har undersökts i krav- och upphandlingsdokument samt hur och i vilken omfattning branschens aktörer använder begreppet (bergtyp). Ett antal av personer med olika roller som konsulter, beställarombud, myndigheter, laboratorier och lärosäten har svarat på enkät eller intervjuats. 

AMA Anläggning 20 är det kravdokument som främst använder begreppet bergtyp. Sedan finns det en del andra dokument som gör hänvisningar till AMA Anläggning och därigenom indirekt använder begreppet. Förutom för vissa konsulter och vissa på Trafikverket är intresset och användandet generellt lågt av begreppet bergtyp. Intresset är större för ett nytt system av bergtyp än det är för det nuvarande bland de som har lämnat svar. Där efterfrågas också ofta ökad användbarhet.

Today (at least until 2022) the general classification of rock materials for roads and earthworks is determined by the Nordic ball mill (abrasion from studded tyres) in three levels. The classification is called rock type (1 to 3). Rock type 1: Nordic ball mill-value, AN, is less than 18, Rock type 2, AN 18 to 30 and Rock type 3: AN over 30. 

Since 2004, when Sweden started to adopt European standards for building materials, it has not longer been possible to have requirements for unbound layers and aggregates to the Nordic ball mill (unless for wearing coarse aggregates). The objective of this project is to find a new way of classification according to proper properties and levels. 

This report, which is from the first part of the project, describes how the term rock type is used in Sweden. It has been investigated in requirements and procurement documents and how and to what extent the industry's actors use the term (rock type). A few persons with different roles, such as consultants, client representatives, authorities, laboratories, and higher education institutions have responded to questionnaires or have been interviewed. 

AMA Anläggning 20 is the requirement document that primarily uses the concept of rock type. Then there are some other documents that make references to the AMA Anläggning and thereby indirectly use the term. Except for some consultants and some people at the Swedish Transport Administration, the interest and use are generally low in the concept of rock type. There is greater interest in a new rock-type classification system than there is in the current one among those who have provided answers. There is also often a demand for increased usability.

Idag klassificeras bergtyp i tre klasser med hjälp av provningsmetoden kulkvarn (under 18, 18–30 eller över 30 procent). Sedan 2004, då Sverige började följa europeiska produktstandarder (SS-EN), har inte kulkvarn använts som kravparameter för de flesta materialapplikationer med krav på ballast vid byggande. Projektet går ut på att försöka förnya definitioner och gränser för olika nivåer för klassificering av berghållfasthet. Metodiken för att definiera bergtyp ska gärna vara någorlunda lättillgänglig. 

I denna, andra, delrapport redovisas hur bergmaterial klassificeras i andra länder. Det har undersökts genom att studera nationella och europeiska standarder som berör materialklassificering. Många nationella klassificeringar har erhållits genom förfrågningar till projektgruppens kontakter och bland kontakternas kontakter. 

Svaren från kontakter har bestått av nationella standarder/kravdokument/handböcker etcetera. Dessa har bifogats eller skickats som sammanfattningar i e-post i form av text och/eller tabeller. 

Klassificering i de standarder som studerats har inga tydliga eller självklara förslag med motsvarande syfte som vårt (Sveriges) system med bergtyp. 

Principen för det franska/belgiska klassificeringssystemet är tilltalande men nivåerna bör nog ses över för svenska förhållanden och användningsområden. Deras system bygger på micro-Deval, Los Angeles och polervärde. Polervärde är inte något vi behöver ta fasta på i Sverige. Det är en egenskap som testas endast för slitlager. Men att använda laboratoriemetoder som är vanliga i Sverige, som micro-Deval och Los Angeles, är tilltalande. Ett riktvärde för summan (maximi- eller minimivärde) av valda egenskaper är också intressant

Today (at least until 2022), rock type is classified into three classes using the Nordic ball mill test method (below 18, 18–30 or above 30 per cent). Since 2004, when Sweden began to comply with European product standards, Nordic ball mills have not been used as a requirement parameter for most material applications with requirements for aggregates in construction. The project aims to try to renew definitions and limits for different levels of classification of rock materials quality. The methodology for defining rock type should preferably be reasonably easy to access. 

In this report, from the second part of the project, it is shown how rock materials are classified in other countries. This has been investigated by studying national and European standards related to material classification. Many national classifications have been obtained through inquiries to the contacts of the project team and among the contacts of the contacts. 

Their responses have consisted of national standards/requirements documents/manuals etcetera. 

The classifications in the standards studied in this project have no clear or obvious proposal with the same purpose as our (Swedish) system of rock type. 

The principle of the French/Belgian classification system is appealing, but the levels should probably be reviewed for Swedish conditions and area of use. Their system is based on micro-Deval, Los Angeles, and polish stone value. We do not need to take note of polish stone value in Sweden as it is a characteristic that is tested only for the wearing course. But it is appealing to use laboratory methods which are common in Sweden, such as micro-Deval and Los Angeles. A guideline value for the sum (maximum or minimum value) of selected properties is also interesting.

Miljöanpassad hantering av sulfidförande bergmaterial kräver relevanta undersöknings-, provtagnings- och analysmetoder för bedömning av krossproduktens eventuella negativa miljöeffekter. Det föreliggande projektets mål var att på vetenskapliga grunder framställa, utvärdera och rekommendera praktiskt tillämpbara metoder för klassificering av bergmaterialens reaktivitet relaterad till innehåll av sulfidmineral. Projektet ska också föreslå metoder för behandling av bergmaterial där negativa miljöeffekter på närmiljön kan förutses.

Projektet var indelat i sex delprojekt: 1) Översiktlig klassificering av sulfidförande berggrund, 2) Anrikning av sulfidmineral i samband med produktion av olika bergmaterialprodukter, 3) Utveckling och testning av effektiva och representativa provtagnings- och provhanteringsmetoder för fast berg och krossmaterial, 4) Val av relevanta och effektiva analysmetoder, 5) Framtagning av metod för klassificering av sulfidförande bergkross samt 6) Val, testning och verifiering av hållbara metoder för neutralisering av syrabildning från sulfidoxidation.

Slutrapporten innehåller en sammanställning av delprojektens resultat med en systematisk presentation av metodik för effektiv bedömning, klassificering och behandling av sulfidförande bergmaterial och krossprodukter.

Environmentally friendly handling of sulphide-bearing rock material requires relevant examination, sampling, and analysis methods for assessing the possible negative environmental effects of the crushed product. The aim of the present project was to produce, evaluate and recommend practically applicable methods for classifying the reactivity of rock materials related to the content of sulphide minerals on a scientific basis. The project will also propose a method for pre- or post-treatment of rock material where negative environmental effects on the local environment can be expected.

The project was divided into six sub-projects: 1) General classification of sulphide-bearing bedrock, 2) Enrichment of sulphide minerals in connection with the production of various rock material products, 3) Development and testing of efficient and representative sampling and handling methods for solid rock and crushed material, 4) Selection of relevant and effectiveanalytical methods, 5) Development of method for classification of sulphide-bearing rock crusher, and 6) Selection, testing and verification of sustainable methods for neutralization of acid formation from sulphide oxidation.

This final report contains a compilation of the results of the subprojects with a systematic presentation of methodology for effective assessment, classification and treatment of sulphide-bearing rock materials and crushed products.

Glimmer är en grupp mineral som är vanligt förekommande i svensk berggrund. De två vanligaste glimmermineralen är biotit och muskovit. Glimmer har en flakig kornform och spaltar väldigt lätt upp sig i en riktning vilket gör att de vid fysisk bearbetning delar upp sig i många fler tunnare flakiga korn så kallat fritt glimmer. Obundna lager (bär- och förstärkningslager) som innehåller mycket fritt glimmer i sin finfraktion får generellt försämrad beständighet. En effekt kan bli att stabiliteten minskar vilket kan leda till snabbare spårdjupsutveckling och sprickbildning i vägkonstruktionen. Att glimmern fysiskt bryts ner i fler mindre korn vid belastning gör att byggprocessen och trafik kan skapa problem när mängden fria glimmerkorn i främst finfraktionerna ökar. 

Syftet med projektet är att undersöka och förbättra förståelsen av vilka delar av byggprocessen som riskerar att öka mängden fritt glimmer i finfraktionerna. Studien omfattar olika steg i processen, såsom krossning i täkten, materialhantering, transporter, utläggning och packning vid vägbygget.. Målet med undersökningen är att kunna underlätta kravställning på bergmaterial och undvika problem som uppstår vid höga fria glimmermängder. 

Resultaten visar på en generell ökning av mängden fritt glimmer ju mer materialet bearbetas i byggprocessen. Vid krossning och siktning frigörs fritt glimmer från det fasta berget och ansamlas i finfraktionerna. I vilken omfattning det sker beror på bergets beskaffenhet och dess naturliga egenskaper. De moment i byggprocessen som involverar mycket energi och bearbetning frigör mer fritt glimmer. Den höga energin som materialet utsätts för vid vältning skapar mer fritt glimmer än vid till exempel hyvling och utläggning som utsätter materialet för lägre energi. Vid transport och hantering av material finns en risk för separationsprocesser vilket kan ge upphov till ojämn fördelning av den fria glimmern. Risken att detta sker kan minskas genom att minska antalet steg som materialet hanteras samt genom att inte låta materialet torka.

Mica is a group of minerals that is commonly found in Swedish bedrock and is a so-called sheet silicate. The two most common minerals are biotite and muscovite. Mica has a flaky grain shape and splits very easily in one direction, which means that during physical processing they divide into many thinner flaky grains called free mica. Unbound layers (unbond base course and sub-base) with a lot of mica grains generally have a reduced durability. The stability decreases, which can lead to increased rut depth and formation of cracks in the road construction. The fact that the mica breaks down into smaller grains if subject to the construction work processes and traffic load can worsen the problems and increase the amount of free mica grains, mainly in the fine fractions. 

Today, there is a lack of knowledge about which parts of the construction process that generate the largest proportions of free mica grains. The fact that mica easily splits or moves and accumulates due to crushing, transport and processing in the construction process makes it sometimes difficult to fulfill requirements and disputes can arise between supplier, contractor and customer. These issues are common in forensic investigations where high free amounts of mica have been found. 

The purpose of the project is to investigate and increase the understanding of which parts of the construction process that have the potential to increase free mica content in the fine fractions. The study covers various steps in the process, such as crushing in the quarry, material handling, transport, laying and compaction during road construction. Increase of free mica from construction traffic and traffic on a finished construction is outside this project. The aim of the study is to be able to improve the requirements for rock material and avoid problems that occur with high free amounts of mica.

I arbetet har kalciumklorid respektive magnesiumklorid utvärderats i kombination med fyra olika finmaterial (granit, amfibolit, metagråvacka samt naturlig silt) vilka används vid underhåll av grusvägar. Vattenlösningar av respektive salt har tillförts finmaterialet varefter regn och upptorkning har simulerats i laboratoriemiljö. Utvärdering har gjorts med avseende på mängden kvarvarande salt efter regnsimulering samt svepelektronmikroskopi (SEM) och optisk mikroskopi på finmaterialet efter upptorkning.

Det har varit svårt att dra några slutsatser. Den framtagna försöksmetodiken har inte kunnat påvisa agglomerering i finfraktion av grusslitlager eller ge ledning till doseringsråd.

Man kan se att kalciumklorid är effektivare per giva än magnesiumklorid. Det krävs mindre mängd salt (flingor) för att binda en viss mängd vatten med kalciumklorid än med magnesiumklorid vilket dock är känt sedan tidigare.

Agglomerering kunde inte bevisas med upprepade försök.

Kemiskt var det ingen större skillnad, salterna betedde sig snarlikt och enligt tidigare känt beteende. Skillnader av beteende beroende på typ av bergmaterial var försumbart i förhållande till salternas inverkan.

Den allra största delen (som minst 80 %) av tillfört salt har lakats ur efter regnsimulering. Ingen skillnad mellan kalcium- och magnesiumklorid eller de olika finmaterialen kunde konstateras avseende urlakning. En liten skillnad mellan urlakning av katjoner och anjoner kunde konstateras där katjonerna hölls kvar i finmaterialet. Detta kan röra sig om en jonbytareffekt.

Analys med SEM och optisk mikroskopi kunde inte påvisa några egentliga skillnader mellan de olika kombinationerna av salt respektive finmaterial.

Vid upptorkning av finmaterialet kunde konstateras att kalciumklorid, räknat som handelsvara, kan absorbera mer vatten än magnesiumklorid. Denna effekt kvarstod även efter att regnsimulering har utförts.

Den metod som utvecklades i samband med arbetet gav inga påvisbara skillnader, som inte var kända sedan tidigare, mellan de olika salterna och finmaterialen. Troligen har systemet förenklats så långt att relevanta parametrar tagits bort eller inte reflekterar verkliga fältförhållanden.  

In this study, calcium chloride and magnesium chloride have been evaluated in combination with four different fine materials (granite, amphibolite, meta greywacke and naturally occurring silt), which are used for gravel road maintenance. Aqueous solutions of the two salts have been added to the fine material where after rain and drying has been simulated under laboratory conditions. Evaluation has been performed in terms of residual amount of salt after rain simulation, and SEM and optical microscopy on the fine material after drying, respectively

It has been difficult to draw any conclusions that would yield new information from the tests. The methodology developed was not able to show agglomeration in the fine fraction of the gravel road material and it was not possible to provide recommendations regarding the dosage of dust binding agents.

The tests show that calcium chloride is more efficient in retaining moisture than magnesium chloride when the comparison is based on the amount of flakes used.

Agglomeration could not be proven despite several repeated tests.

The chemical properties did not differ significantly, the salts behaved similarly and according to earlier known data.

Differences in the origin of rock material was negligible compared with the effects of the salts.

The added salt was for the most part (with a minimum of 80%) leached out during the rain simulation. No differences between calcium chloride and magnesium chloride or between the different fine materials were observed in terms of leaching. A small difference between leaching of cations and anions was recorded where the cations were retained in the fine material. This might be an ion-exchange effect.

Analysis with SEM and optical microscopy did not yield any significant differences between the different combinations of salt and fine materials, respectively.

During drying of the fine material it was observed that calcium chloride, calculated as commercial product, could absorb more water than magnesium chloride. This effect persisted also after the rain simulation.

The experimental method that was developed during the study did not give any, previously not known, differences between the different salts and fine materials. Probably the system has been simplified to such an extent that relevant parameters were removed or do not reflect real field conditions.

Detta notat redovisar resultat, precisionsdata och viss statistisk analys från jämförande provning mellan ett antal laboratorier i Sverige.

Analys angående påverkan av ackreditering eller inte, har inte gjorts då det inte efterfrågats i svarsunderlaget. Troligen är de flesta deltagarna ackrediterade med få undantag, så eventuell statistisk analys hade haltat.

För grovsiktningen, siktning av material på sikt 16 mm och grövre, är spridningar (standardavvikelser ca 0,7 %-enheter) och differenser mellan maximala och minimivärden (ca 3–4 %-enheter) små.

För resultat av material finare än 16 mm (i förhållande till hela kurvan) så är spridningarna större (stora). Framför allt för siktarna i spannet 1–11,2 mm. Där är skillnaden mellan max- och min-värden uppåt 7 %-enheter och standardavvikelsen uppåt 1,4 %-enheter. För siktar finare än 1 mm är spridningar (standardavvikelser ≤ 0,8 %-enheter) och differenser (≤ 3 %-enheter) mer acceptabla.

Spridningar är större för finsiktning än för grovsiktningsdelen vilket kan misstänkas bero på större variation i provmaterialet som kommer från asfaltssorteringar (sorteringarna 0/4, 4/8, 8/11 och 11/16 mm). Det har även tillkommit ett (eller flera) moment som neddelning av material 0–16 mm vilket också kan bidra till större spridning.

This report shows results, some statistical analysis and precision data for interlaboratory comparison (round robin) in Sweden performed on a proportioned base layer material of crushed rock for grain size distribution according to TDOK 2014:0145 (coarse material sieving) and EN 933-1:2012 (sieving on 0/16 mm).

There were 48 laboratories participating.

In the sieving on coarse material, ≥ 16 mm, the deviations are small (standard deviations approx. 0,7%) and the difference between maximum and minimum value for each sieve is only 3–4%.

The results for material finer than 16 mm (relatively to whole of the sample) are deviations wider. Especially for sieves 1/11,2 mm with difference between maximum and minimum values are up to 7% and the standard deviation for those sieves are around 1,4%. For sieves finer than 1 mm (0,5 mm and less) the differences are less than 3% and the standard deviation is less than 0,8%.

The spreading’s for the fine material sieving is wider than for the coarse sieving part. It could depend on less accurate gradings on the fractions finer than 16 mm that were used in the proportioning. For the coarse sieving the whole sample (18 kg) were the test portion, for the fine sieving the material 0/16 mm had to be divided to get the test portion (approx. 2,6 kg). The dividing can also be one of the reasons to less accurate results for the 0/16 mm-part.

Detta notat redovisar resultat, precisionsdata och viss statistisk analys från jämförande provning mellan ett antal laboratorier i Sverige. De metoder som ingått i analysen har varit: motstånd mot nötning, micro-Deval (våt) enligt SS-EN 1097-1 och motstånd mot fragmentering, Los Angeles enligt SS-EN 1097-2. Antalet deltagande laboratorier har varit 37 för micro-Deval respektive 34 för Los Angeles.

Tre material ingick den jämförande provningen (ringanalysen). De levererades i sorteringarna 8/11 mm och 11/16 mm. Laboratorierna skulle ur dessa sorteringar framställa analysfraktionen 10–14 mm.

Resultaten för micro-Deval var snarlik för alla tre materialen med medelvärden i intervallet 6–8. Likaså var det snarlika nivåer för spridningen (standardavvikelsen) för de tre materialen.

För Los Angeles hade ett material medelvärdet 12 de andra två hade medelvärden kring 26–27. Nivåer för spridningarna följer medelvärden vilket även visar sig i variationskoefficienten som ligger på ca 5-6 %.

This report shows results, some statistical analysis and precision data for interlaboratory comparison (round robin) in Sweden performed on three materials of aggregate during 2017. The properties that was determined was resistance to wear by wet micro-Deval test (EN 1097-1) and resistance to fragmentation, Los Angeles test (EN1097-2). The number of participating laboratories were for micro- Deval 37 pcs. and for Los Angeles 34 pcs.

There were three materials used for this comparison, the materials were called F, S and V. They were delivered to the participating laboratories in the grading 8/11 mm and 11/16 mm for each material. The laboratories should then generate the proper analyze fraction of 10/14 mm.

The average results for micro-Deval were at the range of 6–8 for all of the materials. The standard deviations were also similar (0,43–0,50).

For Los Angeles there were the average for one of the materials at 12 and for the other two materials the averages were around 26–27. The standard deviations are proportional to the averages.

Morän är lämpligare än bergkross som stödremsa enligt denna studie. Då stödremsan normalt ej ska trafikeras anses permeabiliteten som en viktigare egenskap än stabiliteten. Därför är slutsatsen i denna studie att stödremsor av morän är lämpligare än av bergkross.

Stödremsor byggs med ett flertal funktioner. Syftet med studien var att studera ett par av dessa, som täthet och stabilitet på olika varianter på material till stödremsa. Bakgrunden till projektet var att Trafikverket kontrollerat ett antal stödremsor mot kraven för kornstorleksfördelning och funnit att över 75 % av proverna var underkända, framför allt pga. för låg finkornhalt. De önskade därför kontrollera om kraven är acceptabla (och räcker om de uppfylls) eller behöver justeras för att relevanta funktionsegenskaper hålls på lämplig nivå.

Två material med olika ursprung har testats: ett material av krossat berg av granit och en morän. Materialen har siktats upp i delfraktioner och sedan satts ihop i ett antal olika sorteringar, 8 för graniten och 4 för moränen varav tre är gemensamma. Sorteringarna som testats har varit 0/8 mm, 0/11 mm och 0/16 mm. Finkornhalterna på testsorteringarna har varierats enligt följande: 8 %, 10 %, 15 % och 20 %.

When the support strip is not supposed to carry traffic load is low permeability considered as a more important property than bearing capacity. That is why the conclusion of this study is that moraine is more suitable for the support strip than crushed rock.

“Support strip”: means in this report the unbound material that protects the edge of the (top) asphalt layer along (rural) roads. The support strip is quite narrow, around 30 cm (1 ft) and it should not be considered as the road shoulder.

Some of the functions of support strips is that they should be non-permeable and have some bearing capacity. There are more functions the support strip should fulfill but in this project the properties of permeability and bearing capacity as California Bearing Capacity, CBR, have been studied in laboratory.

The first tested material has been a granite (crushed rock) with the gradings 0/8 mm with content of fines (material < 0,063 mm), f, 8%, 10%, 15% and 20%; grading 0/11 mm with f = 10% and grading 0/16 with f equals to 8%, 10% and 15%. The second material has been a moraine with gradings 0/16 mm with f equals to 8%, 10%, 15% and 20%.