Syftet med projektet var att utveckla en metod för att bedöma om individer med synfältsbortfall kan köra på ett säkert sätt. Utgångspunkten för projektet var att metoden ska vara en simulatorbaserad metod eftersom i huvudsak två kriterier var önskvärda att uppfylla. Först var det viktigt att det systematiskt inträffade flera händelser som det var möjligt att utvärdera. För det andra bör dessa händelser vara samma för alla personer som skulle testas. Syftet var att utveckla en metod som optimerar giltigheten och tillförlitligheten när det gäller testning av var och en av unika individer. Testningen på den individuella nivån var viktig eftersom metoden inte skulle användas för forskningsändamål, utan i första hand för att bestämma huruvida en unik individ med synfältsförlust kan köra på ett säkert sätt. När man testar en individ kan flera detaljer gå fel under ett vanligt experiment. Det har en minimal inverkan på försöket eftersom det oftast är möjligt att komplettera datainsamlingen med en annan individ. Det är inte ett alternativ för detta projekt. I denna testning får det inte gå fel eftersom individen inte kan få en andra chans, dvs. det finns ingen möjlighet för individen att få komma tillbaka och bli testad igen.

Dessa två kriterier och punkter ovan har resulterat i den metod som utvecklats. När en individ genomförde en testning utvecklades ett testprotokoll som genererades ur simulator data (efter en hel del arbete). Detta protokoll visar hur individen utfört 37 (+2) händelser (och de relaterade måtten för varje händelse) utifrån ett säkerhetsmarginalperspektiv. För att stödja bedömare med bedömningen av en testad individ har a) data från en referensgrupp (över 100 personer) och b) ett utvecklat testprotokoll (med kritiska trösklar för olika mätningar) använts. Bedömningen utfördes av två oberoende bedömare. Om bedömarna var överens behövdes inga ytterligare bedömningar utföras. Om bedömarna inte var överens gjorde en tredje bedömare en bedömning. Syftet med testprotokollet är att de personer som vill använda testprotokollet som grund för en ansökan om undantag kan göra det. Det är fortfarande Transportstyrelsen, som beslutar om undantag.

The aim of the project was to develop a method to assess if individuals with visual field loss can drive in a safe manner. The starting point for the project was that the method should be a simulator based method because essentially two criteria were desirable. First, it was important that several events occurred systematically and that events were possible to evaluate, i.e., that it was possible to discriminate between good and bad performances. Second, these events should be the same events for all individuals that was to be tested. The aim was to develop a method that optimizes the validity and reliability with respect to testing of each and one of unique individuals. The testing procedure of the individual level was important because the method would not be used for research purposes but primarily to determine whether a unique individual with visual field loss can drive in a safe manner. Several details that can go wrong during an ordinary experiment, when running subjects, have a minimal impact concerning the experiment because it is most often possible to complement the experimental data collection with another subject. This is not an option for this project.

These criteria and points raised above collectively resulted in the method developed. When an individual completed the scenario developed, a test protocol was generated (after a lot of work). This protocol reveals how the individual performed during the 37 (+2) events (and related measures) based on a safety margin perspective. To support the rater with the assessment of a subject a) data from a reference group (over 100 individuals) and b) a developed test protocol (with critical thresholds for different measurements) were used. The assessment was carried out by two independent raters. If the raters agreed no further judgments were performed. If the raters disagreed a third rater assessed the subjects’ performance. The purpose of the test protocol is that those individuals who want to use the test protocol results as a basis for an exemption application, can do so. It is still the Transport Agency, which decides on an exemption cases.

Detta notat ger en översiktlig bild av den obligatoriska grundutbildningen till lokförare i Sverige och belyser i vilken mån simulatorbaserad träning förekommer inom utbildningen. Rapporten visar vilka möjligheter och begränsningar som finns med att öka användningen av simulatorer i lokförarutbildningen, samt beskriver de viktigaste styrdokumenten för lokföraryrket och lokförarutbildningen. Vidare presenteras Transportstyrelsens utbildningsplan för förarbevis och de aktörer som bedriver grundutbildning, fortbildning och examination. Trafikverkets E-Learning för ERTMS, ERSA-simulatorn samt operatörsspecifika ERTMS-utbildningar vid SJ och Green Cargo beskrivs. Forskarna har dessutom undersökt svenska tågoperatörers och utbildares nuvarande användning och framtida behov av simulatorer för grund- och fortbildning av lokförare. Exempel från andra domäner där simulatorer används i utbildningssammanhang lyfts också fram i rapporten.

This report, which provides an overview of the compulsory basic training for train drivers in Sweden, highlights the occurrence of simulator-based training in education, along with the training efforts being made with regards to the future introduction of ERTMS/ETCS. The report also shows the possibilities and limitations of increased use of simulators in driver training and describes the most important governing documents for train drivers and train driver training. Furthermore, the Swedish Transport Agency curriculum for train driver licenses is presented along with the institutions engaged in basic education, training and examination of train driver’s. Also, the Swedish Transport Administration’s E-learning tool for ERTMS, the ERSA-simulator and company specific ERTMS education at SJ and Green Cargo are described. Moreover, Swedish train companies’ and educators’ current use and future needs of simulators for train driver training were examined. Examples from other domains where simulators are used in a training context are also presented.